Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ryska rikets grundläggning genom skandinaverna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förundra sig öfver, att tviflet här kommit starkt till orda och
gifvit sig uttryck i flerfaldiga teorier om de omtalade
ryssarnas nationalitet. Säkert är emellertid, att vissa drag
alldeles bestämdt hänvisa på en nordisk stam, såsom när Ibn
Fadhlan säger, att ryssarna äro höga som palmträd,
rödkindade och rödhåriga (hvilket fullkomligt öfverensstämmer med
det sätt, på hvilket alla västerländska källor beskrifva
normannerna), att de äro beväpnade med yxor, knifvar och
svärd af frankisk tillverkning, att tjufveri straffas med
hängning, hvilket är en egendomlig nordisk rättsbestämmelse. I
den utförliga beskrifningen af den aflidne höfdingens likfärd
hänvisar i synnerhet förbränningen i ett skepp icke blott
bestämdt på ett hufvudsakligen sjöfarande folk — hvilket
slaverna i Ryssland alldeles icke voro — utan äfven
särskildt på Norden, där bruket att begrafva i ett skepp är
väl kändt från samma tidsålder och kan påvisas genom
en mängd graffynd dels i förbindelse med likbränning, dels
utan sådan, hvilka tvänne begrafningssätt här under
denna period förekomma vid sidan af hvarandra; äfven
lämningar af djur, såsom hästar, oxar, hundar, höns o. a.
förekomma mycket ofta i nordiska grafvar, men helt visst
äfven utanför Norden 24. Å andra sidan träffa vi drag,
som afgjordt måste betecknas såsom icke-nordiska. Det
mest framträdande af dessa är offringen af kvinnan, som
erbjuder sig att följa sin herre i döden, ett drag, som
återfinnes i Ibn Dustahs berättelse om den aflidnes
älsklingshustru, hvilken begrofs till sammans med sin man,
likasom vi också på ett ställe hos en grekisk författare (Leo
Diaconus IX: 7, s. 150—151) finna en antydan om ett liknande
bruk hos ryssarna i Kijev. På ett sådant bruk finna vi i
själfva Norden intet exempel under den historiska tiden,
hvaremot vi veta, att det ännu långt ned i tiden förekom
hos åtskilliga slaviska, litauisk-lettiska och sannolikt också
finska stammar.
Det är således otvifvelaktigt, att här förefinnes en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
