Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg I. Fornryska Personnamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Chron. år 921), fornty. Mannus, Manni Förstemann 903. Från
detta bör noga skiljas fno. Máni (»måne»), som på slaviska
nödvändigt skulle kommit att heta Many, icke Mony (jfr ofvan
sid. 66). I runinskrifter förekommer ofta MANI (t. ex. från
Upl. L. 491. 616 [= Dyb. St. 262]. 617; från Söderml. 860.
901), hvilket sannolikt oftast betyder Manni, icke Máni.
Mutur eller Mutor (944)? Senare delen synes vara þórr
(jfr Lundgren Int. 56, Pers. 9 f.); första ledet måhända Mun-,
Mon- (Lundgren Pers. 44) eller Móð-; jfr, med þór- som första
led, þormundr, þormóðr.
Olêb se Ulêb.
Oleg, Ol’g (Ruriks slägting och efterföljare, † 913; ofta
senare) = fno. Helgi; utomordentligt vanligt i hela Norden; jfr
Lundgren Pers. 52 f. Freud. 26. Den slaviska formen var väl
ursprungligen El’g’, Jel’g’ (jfr Olga); men det begynnande e, je
förvandlades till o enligt en egendomlig rysk ljudlag, som
knappast ännu var gällande i 10:de årh.; jfr t. ex. olén’ = fornslav.
jelen’, hjort; ryska odín = fornsl. jedin, en; fornryska oljad’,
långskepp, af grek. χελανδιον fornryska Olena vid sidan om
Elena, Jelena, m. fl. Se Miklosich, Die Sprache der ält. russ.
Chronisten (Sitzgber. d. Ak. zu Wien, XIV) § 56, och dens.,
Vergl. Gramm. der slav. Spr. I2 (1879), 74. 431. 465.
Olga (Igors gemål [jfr s. 107], † 969), grek. "Ελγα
(Konstantin Porphyrog., de ceremoniis aulæ Byz. II, 15 p. 343 d ff.;
Cedrenus p. 636 d. o. a.) = fno. Helga. Den slav. formen
måste ursprungligen, i öfverensstämmelse med den grek., hafva varit
Elga, Jelga; jfr föreg.
Olma (nämnes under år 882) helt visst = Holmi, som
förekommer ofta i Sverge, men knappast annanstädes i Norden: HULMI
L. 388. 554. 628. 1236; i oblik form L. 513. 657; Dyb. St.
155; Dyb. 8:o 27. (HULMA fem. L. 522. 1038). Hulmo DS
II, 258; Holmo smst. III, 662; IV, 644; Holme Silfverst. D.
245.
Olstên, Olstin (1177 cod. Laurent., 1184—85 cod. Hypat.)
helt visst = fno. Holmsteinn: HULMSTAIN L. 381. 850. 860.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
