Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg I. Fornryska Personnamn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förekommer t. ex. L. 658. 662. 694. 700. 703. 849. 898. 902
o. s. v.; OLAIFR t. ex. L. 69. 427 (= Dyb. St. 80). 438.
442. 955.; ULIFR L. 130. 456. o. s. v.; i diplom också, men
mera sällan, Oleff, Olof. Jfr Gislason i Ann. for nord. Oldkynd.
1860, 331 ff.; Freud. 41. (På de två första ställena i 944 års
traktat har Miklosich utan grund och tvärt emot alla
handskrifterna rättat Ulêb till Ul’b, hvilket skulle svara till fon. Ulfr; på
det tredje stället hafva några handskrifter läsarten Olêb; jfr
Ruald och Roald, Mutur och Mutor.)
Utin (944) måste på grund af sammanhanget vara en
possessif afledning, som synes vara bildad af en nominatifform Uta;
men ett dylikt namn är svårt att förklara och formen är
öfverhufvud tvifvelaktig. Man har velat rätta det till Ustin’,
possessifform till Ustin, och har sammanstält detta namn med fno. Eysteinn,
på svenska runstenar skrifvet AUSTAIN, AÜSTAIN, AUSTIN,
USTIN (t. ex. L. 103. 509. 1169. 1410) o. s. v.; men detta
är föga sannolikt, alldenstund ey annars återgifves med a och ei
med ê (jfr Frastên, m. fl.). Skulle Utin kunna sammanställas med
fno. Oþvagin, Oþveginn, UÞUAKIN L. 176. 299; OÞUAKAN
L. 143. 1531?
Ver[e]mud (907 och 911) = fno. Vermundr. Några
handskrifter, hafva isynnerhet under år 907, läsarten Vel’mud, vid
hvilket man skulle kunna tänka på fno. Vilmundr, men sannolikare
är att denna form beror på en folketymologi, bestående däri, att
man hänfört namnet till det i sammansättningar, äfven i namn,
allmänt förekommande slaviska vel’-, stor.
Voist Voikov (944), två ytterst tvifvelaktiga namn, som stå
emellan Erli[s]kov och Istr och måhända hafva inkommit endast
genom en dittografi. Handskrifterna hafva Voikov’, Voistov’ Ikov’,
Vi’skov’ Ikov’, Voistvoikov’ o. s. v.
Vujefast (944)? Sista delen är fno. -fastr (jfr Arfast, Gunastr),
men första delen är tvifvelaktig; måhända = fno. Véfastr, fsv.
Vifastr (Lundgren Pers. 56)? Miklosich läser Bujefast, som
kunde vara = Bófastr, jfr Bofester DS I, 188; Bovastus smst.
III, 657; men denna läsart är sannolikt oriktig och felet ligger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
