Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det nya århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är grundad på landets vilja. Källan till all makt är staten, och
varje regering, existerande på vissa villkor, är laglig blott så
länge som den fyller dessa betingelser. I samhällets barndom
kunde regeringsformen endast vara despotisk. Men när furstarna
upphörde att vara sina undersåtars fäder och begynte begagna
sig av sin makt mot deras sanna intressen, befanns det nödigt
att tillägga speciella föreskrifter och att noggrannare bestämma
folkets önskningar. Dessa kallas grundlagar, konstitution. Makt
kan begränsas blott genom makt och regeringens styrka endast
genom folkets. Varje absolut regering är usurperad och kan
aldrig vara laglig.»
På dylika statsrättsliga teorier, som nu gå igen ett hundra år
senare vid den ryska parlamentarismens nybildande, byggde
Speranskij upp sitt storslagna reformprogram, som närmast
omfattade ministeriell ansvarighet, inrättande av fria jordbrukare och
tillåtelse för alla fria stånd att besitta jord. Folket skulle,
åtminstone delvis, få medverka vid stiftandet av lagar. Ingen
skulle få dömas av andra än likar. I Ryssland hade hittills
endast funnits två stånd: överhetens trälar och jordägarnas, och de
enda faktiskt fria hade varit tiggare och filosofer. Adelns
intressen krävde, att bönderna voro underdåniga, och böndernas
intressen fordrade, att adeln var kronan underdånig, enär tronen
varit deras enda motvikt mot husböndernas makt. Och i
enlighet härmed utarbetade Speranskij speciella förslag om ett
statsråd {gosudarstvennyj sovjet) och en riksförsamling
(gosudarstvennaja duma) jämte självstyrelse i länen och distrikten.
Detta var Rysslands första statslära i modern anda, författad av
en plebejisk klockarson och icke plagierad från utländska
arbeten såsom Katarina II:s »Nakaz». Men Speranskijs lön vart
densamma som Pososjkovs, Krizjanitjs och Radistjevs — han
föll i kejserlig onåd och drabbades av förvisning. Detta skedde
år 1812 — vändpunkten i Rysslands historia under Alexander I.
Orsakerna till Speranskijs fall äro ännu icke fullt klargjorda.[1]
Han hade ådragit sig många motståndare och avundsmän,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
