Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det nya århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konservativa samhällselementet, som fasade för den franska
»jakobinismen» och för allt »liberalt» nyhetsmakeri över huvud.
Det religiösa, som under hela det adertonde århundradet varit
nästan totalt försummat i den officiella världen och representerats
nästan uteslutande av de förtryckta raskolnikerna och de
förföljda frimurarna, begynte nu åter spela en dominerande roll i
den ryska politiken och göra sig märkbart både i gott och ont.
Det i England 1804 stiftade Bibel-sällskapet hade anlagt
missionskolonier i Ryssland och Finland (Karras i Kaukasien och Åbo),
och efter detta föredöme bildades i Petersburg år 1812 ett
ryskt samfund för bibelöversättningar, som livligt främjade det
religiösa intresset i mystisk riktning. En av dess medlemmar
var den märklige hovpredikanten, metropoliten Filaret (Drozdov),
en av den ryska kyrkans ståtligare företeelser. Han översatte
själv Johannes-evangeliet, utstod många förföljelser och dog vid
84 års ålder år 1867.
En hätsk motståndare till Filarets ortodoxa mysticism var den
härsklystne, trångbröstade igumenen i Novgorods Jurjev-kloster,
Fotij (d. 1838), en högfärdig fanatiker i »Domostrojs» och
Avvakums rigorösa stil, som 1826 förmådde Nikolaj I att förbjuda
det ryska bibelsällskapet på grund av »irrlärig propaganda och
mystiskt sektväsende». Han protegerades av grevinnan Anna
Orlova, dotter till Alexej Orlov Tjesmenskij och arvtagerska till
en enorm förmögenhet, och genom henne fick han stort
inflytande vid hovet och över kejsaren själv, som ödmjukt knäföll
för denne präst. Fotij var dock själv mycket vidskeplig, trots
sitt hat mot all mysticism, hade visioner av treenigheten, såg i
månen en symbol av den fara, som från Turkiet hotade
kristenheten, och talade i sin brevväxling med grevinnan Orlova nästan
uteslutande om de två personer, som intresserade honom mest:
sig själv och djävulen. Hans uppfattning av munklivet var
strängt asketisk: Munkar borde aldrig få äta sig mätta.
Pilgrimer finge man ej ge så mycket bröd, att de därför kunde köpa
vin på krogen och berusa sig. Främmande spisgäster borde ej
»gödas som svin», och inga obehöriga skulle få släppas in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
