Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det nya århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han avskedade historikern Raupach (den tyske dramaturgen),
den ryska statistikens grundare Hermann och filosofen Galitj,
som introducerade Schelling i Ryssland. Då de sökte försvara
sig, kallade han dem »mordbrännare, folkuppviglare och
högförrädare». Den statslärde Arsenjev fick respass, därför att han
påstått, att folket fanns till före regeringen och att folket därför
ur historisk synpunkt först borde studeras. Slutligen blev även
Runitj avsatt — dock icke för sin kulturfientlighet, utan därför
att också han fingrat i statens kassa.
Så slöt Alexander I:s löftesrikt begynta regering — dess
början och slut erinra om Alexander II:s. Den reaktion, som
nu inbröt, har, i stort sett, sedan dess aldrig lämnat Ryssland.
Förklaringen till detta sorgliga sakförhållande ligger dock
tvivelsutan djupare än man i allmänhet är benägen att tro. Detta
politiska förnedringstillstånd beror nämligen alls icke uteslutande
på de maktägandes stränghet och på de underkuvades svaghet,
ty såväl stränghet som svaghet hava vissa gränser, som icke
kunna överskridas. Den ihållande reaktionen i Ryssland har
dels en religiös grund i den passivitet, det kristliga långmod,
som Dostojevskij och Tolstoj predikat, dels ock en
nationell-politisk, yttrande sig i en viss chauvinism, en nationell
självbelåtenhet och överskattning, i medvetandet av att Rjuriks och
Groznyjs rike blivit en verklig stormakt i världshistorien och
att det ryska folket har ett naturligt behov av en stark tsarisk
autokrati. Denna andliga strömning, som spårades redan under
Katarina II:s regering och sedan uppenbarat sig i olika former,
framträdde tydligt under Alexander I och fick sin store litteräre
grundläggare i en av det begynnande seklets ädlaste och mest
bildade män, historikern och poeten Karamzin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
