Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Det nya århundradet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ett folks seder. »Gosudarerna kunna allt, vad de vilja, när de
ha något gott i sikte, ty det är dem nog att blott önska, att
deras riken bli blomstrande och folken lyckliga. Men hittills
ha de blott önskat att för sin egen trevnad hålla folken i ett
tillstånd av ursprunglig vildhet och i förtryck. I Ryssland finns
ännu ej nog väckelser till befolkningens förökande. Folkmängden
motsvarar ej den ofantliga jordarealen, och alla nationella medel
uttömmas för det yttre försvarets krav.»
Karamzins historia motsvarar visserligen icke nutida krav,
men de bifogade noterna hava ett vetenskapligt värde, och
själva framställningen är ett episkt konstverk. Det var ännu
icke det ryska folkets historia (såsom sedermera
Bestuzjev-Rjumins och Solovjevs grundläggande arbeten), utan ett
porträttgalleri av visa och dygdiga regenter för folkets bästa. Och
över det hela låg en poetisk prägel av sentimental, konservativ
optimism: »Friheten måste vi tillkämpa oss i vårt hjärta med
samvetsfrid och förtröstan till försynen. Frihet ger varken
gosudaren eller ett parlament, ty den får en och var med Guds hjälp.»
I sitt elaka epigram skrev Pusjkin också, att Karamzin med sin
historia tydligt bevisat »självhärskardömets nödvändighet och
knutens förträfflighet». Karamzins bibliotek vart lågornas rov i
Moskva 1812, men »Camões räddade Lusiaderna»: hans
historiska manuskript bevarades åt eftervärlden. Och kejsaren var icke
otacksam. Omedelbart före sin död (1826) fick Karamzin av
Nikolaj I en livstidspension å 50,000 rubel, och trots det höga
priset av 45 rubel blev hans historia i en upplaga av 3,000
exemplar slutsåld inom en månad.
Karamzins eminenta betydelse för den ryska kulturhistorien är
emellertid främst att söka i hans filosofiska och statsrättsliga
avhandlingar, som på rysk ortodox och autokratisk grund sökte
bygga upp ett system, som något så när stämde med den nya
tidens humanitära strävanden. Redan 1793 utgav han en kritik
av Rousseaus »Discours sur la question, si le rétablissement des
sciences et des arts a contribué à épurer les mœurs», vari han
sökte påvisa, att vetenskapen är en naturlig åtrå efter kunskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
