Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Dekabristerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dekabristernas (December-männens) sibiriska öden utgöra ett
intressant kapitel i den ryska kulturhistorien, ty dessa straffångar
tillhörde Rysslands förnämsta ätter, och med den åderlåtning,
som nu företogs på den sjuka samhällskroppen, förrann
Rysslands ädlaste blod på de sibiriska slätterna. Dessa män utmärkte
sig för en ovanlig själsstyrka och hjärtegodhet i förening med en
äktrysk resignation och mystisk offervillighet. Memoarerna av
furstarna Volkonskij, Trubetskoj, Obolenskij, baron Rosen,
Gorbatjevskij, Basargin, Fonvizin, Pustjin, Bestuzjev m. fl. äro icke
blott personbiografiska dokument, som sprida ljus över den
ryska historien och det sibiriska fängelseväsendet, utan ock
värdefulla bidrag till det ryska själslivets bästa sidor.
De hade dömts till gruvarbete, men enär det ej fanns
bergverk i Tjita, sattes de till annat, än mer förnedrande grovarbete
såsom att hålla stallen rena, mala säd eller, i brist på annan
sysselsättning, flytta sand hit och dit. Då fängelsebyggnaden
hunnit bli färdig, avtogos bojorna; men cellerna voro olidligt
trånga och nästan kolmörka. En av fångarna sökte fördriva
tiden med att översätta hela bibeln först på franska och sedan
på latin. En annan, vars bostad var så bristfällig, att det
regnade in genom taket, och som tillspordes av direktören, hur han
hade det, svarade humoristiskt: »Förträffligt! Det enda, som jag
möjligen kunde önska mig, vore ett paraply.» Då några hade
försökt att rymma och därför dömts till döden, befanns det att
soldaterna voro så oskickliga eller deras vapen så dåliga, att de
måste skjuta flera gånger på nära håll, innan de arma offren
avledo — likasom snaran brast för tre av de 1826 hängda
dekabristerna. Av folket i Sibirien fingo de ett övervägande
gott intryck, och åtskilliga iakttagelser och reflexioner om de
simpla straffångarna erinra något om Dostojevskijs och
Jakubovitj’ sibiriska skildringar.
Till dessa män sällade sig självmant några hjältemodiga
kvinnor, som delade fångenskapens elände med samma offervilliga
kärlek, varmed gatuflickan Sonja följde mördaren Raskolnikov till
Dostojevskijs »Döda hus», eller som Vera Vorontsov i Sonja
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
