Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Dekabristerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Batenjkov, som i Sibirien blivit »upptäckt» av Speranskij 1815
och åter hamnade i Tomsk efter att ha suttit länge inspärrad i
Peter-Pavel-fästningen. Bland de häktade, som av döden
befriades från Sibirien, var den unge, lovande skalden Venevitinov,
vars brott bestått i att han hade bildat en litterär förening,
Obstjestvo ljubomudrija. Och förglömmas må ej A. A. Bestuzjev
(Marlinskij), som deporterades till Jakutsk och sedan till
Kaukasien, där han stupade i en drabbning 1830, en romantiker på
prosa i Byrons stil och föregångare till Lermontov[1].
Men ingen af de dömda dekabristerna kunde i poetiskt
avseende mäta sig med den i galgen avrättade Kondratij Fedorovitj
Rylejev, direktör för Nordamerikanska handelskompaniet. Han
såg poesiens uppgift i att vara till gagn för världen och skipa
rättvisa och säger själv i en dikt: »Jag är ej skald, jag är
medborgare.» Denna blygsamma och icke alldeles ogrundade
självkritik utesluter dock icke, att Rylejev i viss mån var
banbrytande för den ryska vitterheten i det nittonde århundradet och
att han, vid sidan af Zjukovskij och Batiusjkov, förtjänar ett
hedersomnämnande såsom Pusjkins föregångare och äldre samtida.
Genom sina av W. Scott och polacken Niemcewicz påverkade
dumy lade han grunden till den historiska balladdiktningen i
Ryssland, som längre fram nådde sin höjdpunkt genom den fint
bildade och djupt kännande, men tyvärr aldrig fullt uppskattade
skalden Alexej Tolstoj. Rylejevs ballader bilda ett poetiskt
porträttgalleri från Rjurik ända fram till 1700-talet. I ett kväde
liknar den från Igorkvädet bekante barden Bojan Ryssland vid en
vidsträckt grav, men hoppas, att frihetens sol måtte lysa däröver.
I en annan dikt klagar Natalia Dolgorukova sitt bittra öde (se
del II sid. 126). Där förhärligas såväl kosackdiktatorn
Chmielnicki, Karl X Gustafs genom Sienkiewicz’ »Med eld och svärd»
bekante bundsförvant mot Polen, som ock bonden Ivan Susanin
i Kostroma, vilken vilseledde polackerna och därigenom räddade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
