Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ryske nationalskalden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
efter ett par års förlopp. Det var ett arv av hans moder, och
medvetandet av detta psykiska arv omtöcknade mer och mer
hans själ, tills han i sin födelsestad Vologda år 1855 av döden
befriades från alla lidanden. »Alltifrån födelsen hade jag på
min själ en svart fläck, som växte med åren och nästan
fördunklade hela mitt andliga liv.» Då han från Paris och London
återvände till Ryssland över Sverige, fick han ett visst intresse
för svensk natur och historia, vilket dels yttrade sig i ett
resebrev[1] dels i några poetiska antydningar. Den sentimentala
dikten »På en slottsruin i Sverige» är dock endast en rysk
omskrivning av Matthiesens tyska månskenssvärmeri, utan verklig
lokalfärg, och hans »Sång om Harald den djärve» (översatt av
R. Lindquist i Euterpe» 1902) är en efterbildning av Herders
»Der versmähte Jüngling», som i sin ordning hämtats ur ett
historiskt arbete av dansken Thomas Bartholin d. y., och redan
Ippolit Bogdanovitj (se del II sid. 146) hade »fritt från franskan»
diktat en visa om »den tappre svenske riddaren Harald, som
försmåddes av den ryska mön».
Batiusjkov var ock den förste ryss, som i vitterheten
behandlade Finland, »det sollösa landet, där människan dock kan finna
lyckan». Hans »Utdrag ur en rysk officers brev om Finland»
(övers. av R. Lindquist i »Ateneum» 1900) skildrar på poetisk
prosa Finlands natur och klimat, med litterär påverkan av
Lacépèdes »Poétique de la musique» och Fr. Noëls och Fr. de
Laplaces »Leçons de littérature et de morale»: »Kanske reste sig
på denna klippa Odens tempel. Här blickar skalden med
välbehag ut över havsböljorna, som fordom plöjdes av Odens,
Arturs och Haralds farkoster. På denna mörka horisont höjde sig
skuggorna av hädangångna hjältar; på dessa stenar synas
hemlighetsfulla tecken, ristade av okänd hand...» Denna poetiska
beundran för Finland tog sig ännu starkare och mer realistiska
uttryck hos Batiusjkovs samtida Jevgenij Abramovitj Baratynskij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
