Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ryske nationalskalden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hänvisande till den rätt utförliga Pusjkin-biografien i »Ryska
skaldeporträtt», inskränker jag mig här till att i största korthet
beröra de viktigaste momenten i hans liv, och av hans diktning,
för vilken en detaljerad innehållsredogörelse här är överflödig,
skola endast några sidor framhållas, som äro karaktäristiska för
den ryska poesiens utveckling och för den ryska kulturen över
huvud. För obemedlad för att kunna bli gardesofficer, måste
han söka sig in »i verken», närmast utrikeskansliet, men förde
ett flärdfullt, lättsinnigt ungkarlsliv i Petersburg, umgicks med
den frisinnade intelligensen, särskilt dekabrister, och gjorde sig
inom kort mycket bemärkt genom än frivola, än bitande epigram,
som icke ens skonade de allra högsta. Några oförsiktiga dikter
till frihetens lov och framför allt smädeverser om Araktjejev gjorde
honom misshaglig, och Sibirien skulle utan tvivel ha blivit hans
framtidsland, om ej inflytelserika gynnare, däribland utrikesministern
Capodistria (sedermera president i Grekland) och Karamzin, lagt
sig ut för honom, så att straffet mildrades till förvisning till södra
Ryssland. Härigenom fick han tillfälle att besöka Krim och
Kaukasien, vars naturskönhet han öppnade för den ryska vitterheten.
Efter internering på familjegodset Michajlovskoje (i guvernementet
Pskov) — den lyckligaste och mest fruktbringande perioden i
Pusjkins liv — vart han med och mot sin vilja fästad vid hovet
såsom »kammarjunkare» och »rikshistoriegraf» och tillbragte de
återstående åren under oregelbundet, jäktande arbete, dövande
nöjen och inre och yttre konflikter, tills en ömklig tillfällighet
ändade hans oroliga liv vid 38 års ålder.
I sin ungdomsdiktning röjde han inflytande av den franska
nyromantiken och utbildade sig efter sjuttonhundratalets mönster
(Bogdanovitj och Derzjavin), men försökte sig redan tidigt även
på folkliga ämnen: »Kosacken» (1814) och »Bova»,
äventyrsriddaren Buovo d’Antona (redan behandlat av Radistjev och imiterat
av Karamzin i »Ilja av Murom» 1794). Men sin egentliga
ryktbarhet vann han först år 1820 med det nationella sagospelet
»Ruslan och Ljudmila», som gjordes till balett av den
framstående balettmästaren Didelot (född i Stockholm 1767) och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
