Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- III. Den ryske nationalskalden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»då på Kavkas, det mäktigt höga,
vår kejsarörn med huvu’n två
slår pilsnabbt ned med lystet öga...»
Lermontovs i detta avseende finare skaldeinstinkt undvek denna
våda genom att söka sina tragiska hjältar (»Hadzji Abrek»,
»Izmail Bej» och »Klostergossen») inom de besegrades eget läger.
Däremot stå Pusjkins hjältinnor (t. ex. Zarema i »Springbrunnen»
och framför allt Tatiana i »Onegin» på en högre nivå än Byrons
mer passiva älskarinnor, och härutinnan visar Pusjkin sin
nationella frändskap med den store kvinnoskildraren Turgenev.
Vida märkligare än den kaukasiska byronismens ytligt
blaserade skepsis är grundtanken i »Tsigenarna», kanske mer
besläktad med Rousseau och Chateaubriand än med Byron. Till ett
tsigenarläger (som Pusjkin under sin vistelse i Kisjenev själv
slöt sig till en gång) kommer en världstrött främling Aleko, som
i detta naturliga friluftsliv och i kärleken till Zemfira finner den
lycka, som han fåfängt sökt i det jäktande storstadslivet. Men
då Zemfira överger honom för en yngre man av hennes egen
stam, gripes Aleko av svartsjuka och dödar dem båda. Zemfiras
gamle far, en stoisk naturfilosof, som själv haft otur i kärleken,
avfärdar då sin brottslige måg med följande ord:
»Gack hädan, stolte mänskoson!
Vi äro vildar, utan lagar;
men ej vi älska mord och rån,
och blodigt straff oss ej behagar.
Du hör ej steppens vildar till:
blott för dig själv du frihet vill.
Hos dig förmäten ondska finnes.
Vår stam, försynt och god till sinnes,
trivs ej med dem, som älska mord.
Farväl! Försvinn från denna jord!»
Aleko är sålunda dubbelt brottslig, enär han i sin själviska
lidelse kränkt den sanna friheten genom att frånkänna andra fritt
val. Däruti ligger något av Rousseaus hänsynslösa frihetskrav,
på samma gång som det innebär en protest mot den egoism,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:48:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ryskulhi/3/0059.html
