Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Den ryske nationalskalden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som delvis fanns i byronismens livsleda och människoförakt. Ur
denna synpunkt sett bildar poemet en övergång från en
sentimentalt förkonstlad byronism till en konstnärlig kvietism, som
under trycket av politiska missförhållanden hos Pusjkin urartade
till en fullt ärlig tro på Rysslands storhet i tsardömets hägn och
utmynnade i en »tendensfri» poesi med aristokratiskt
självändamål.
Pusjkins oroliga lynne och svaga karaktär mäktade i själva
verket ej tränga till djupet av ett filosofiskt eller estetiskt system,
och han tröttnade på byronismen — måhända i medvetandet av
sin oförmåga att fullt fatta Byron. »Eugen Onegin»,
exponenten för den ryska Don-Juanismen och stamfadern för en
märklig typ i den ryska samhällsromanen, visar i olika skeden denna
inre utvecklingsprocess och frigörelse från den byronska
romantiken. Än jämföres hjälten med Childe Harold, än är han en
»moskovit i Harolds mantel», än förnekar han all identitet med
Byron, den »högfärdige poeten, som bara skriver om sig själv».
Onegin är i många stycken Pusjkin själv, en produkt av
Katarina II:s och Voltaires tidevarv. Han har fått en ytlig fransk
uppfostran av »monsieur», »madame» och »monsieur l’abbé»;
såsom en fashionabel dandy har han lärt sig dansa mazurka,
konverserar på franska och slår omkring sig med utländska
termer och inlärda fraser. Men framför allt har han lärt sig att
göra ingenting: han för den snobbige lättingens dagdrivarliv,
går i hatt à la Bolivar till restaurangen Talon, besöker
regelbundet teatern och baletten och ägnar mycken tid åt sin toalett,
vars lyxartiklar »hämtats på baltiska böljor i utbyte mot trä och
talg». Onegin är en rysk typ, som sedan dyker upp i många
gestalter: hos Lermontov heter han Petjorin,[1] hos Herzen Beltov,
hos Nekrasov Agarin, hos Saltykov Luzgin och hos Pisemskij
Sjamilov — att icke tala om Turgenevs »överflödiga» hjältar à la Rudin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
