Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det ryska samhällets uppvaknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fördel, avstod från det gamla Ryssland. Han kastade i avgrunden
mellan det förflutna och det närvarande alla våra traditioner,
införde västerns tal i vårt språk och kallade vår huvudstad med
ett västerländskt namn. Alltifrån den tiden ha vi, med blicken
stadigt riktad västerut, inandats dess luft och närt oss därav.
Våra gosudarer, som nästan alltid handlett oss och fört landet i
släptåg, utan delaktighet från dess sida, ha själva pålagt oss
västerns seder, språk och klädedräkt... Vi ha i själva verket
dragit fördel av denna lärdom och gått på den väg, som den
store imperatorn utpekat. Vår ofantliga utveckling är blott ett
uppfyllande av detta ståtliga program. Aldrig har ett folk varit
mindre partiskt mot sig självt än det ryska. Peter den stores
höga förnuft anade, hurudan vår utgångspunkt måste vara på
civilisationens och den intellektuella världsutvecklingens väg.
Han såg, att vi nästan totalt saknade ett historiskt underlag, varpå
vi kunde trygga vår framtid; därför befriade han oss från dessa
antecedentia, som spärra de historiska samhällenas väg.»
Därpå vänder han sig mot slavofilernas ensidiga dogmatik och
österländska kult. »I Moskva förevisas för varje främling
jättekanonen och tsarklockan — en kanon, som man inte kan skjuta
med, och en klocka, som störtade till marken, innan man hann
ringa i den. En underbar stad, där sevärdheterna utmärka sig
för absurditet! Eller kanske är denna jätteklocka utan tunga en
hieroglyf, som sinnebildar detta väldiga, stumma land, befolkat
av en stam, som kallar sig slaver (av slovo, ord), som om de
förundrat sig över sin mänskliga talförmåga... Ehuru vi befinna
oss i östra Europa, ha vi aldrig tillhört östern. Vi befinna oss
i norden och äro i fråga om idéer och klimat fjärran från
Kasjmirs dalar och Ganges’ stränder. Ännu aldrig ha vi granskat
vår historia från filosofisk synpunkt. Ingen stor tilldragelse i vår
nationella tillvaro har blivit fullt karakteriserad och värdesatt;
därav komma sig dessa underliga fantasier, dessa utopier om
det förflutna och alla dessa drömmar om en omöjlig framtid,
som nu plåga våra patriotiska själar. Tyska lärda ha öppnat
våra hävder för femtio år sedan, och därpå skildrade Karamzin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
