Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- IV. Det ryska samhällets uppvaknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skepsis, som är vetandets moder, och grunden var lagd till en
social kritik. Tjaadajev är den egentlige upphovsmannen till den
mäktiga kulturströmning, som uti en omedelbar, intim anslutning
till västerlandets civilisation såg den enda riktiga fortsättningen
på tsar Peters verk. Dess anhängare kallades zapadniker
(västerlänningar), och deras förste litteräre banérförare vart Bjelinskij.
*
Vissarion Grigorjevitj Bjelinskij, den moderna litteraturkritikens
grundare i Ryssland och en av dess främsta kulturpioniärer i
västerländsk anda, föddes 1810 på Sveaborg, där fadern för
tillfället vistades som marinläkare. Släkten härstammade från byn
Bjelino i guvernementet Penza. Grigorij, son av en hederlig
bypräst, förflyttades från Sveaborg som distriktsläkare till den
lilla staden Tjembar i födelselänet, hade ett litet hushåll med sju
livegna och var för sin »voltairianism» utsatt för mycket obehag
från det kälkborgerliga samhällets sida, så att han till sist drog
sig undan från allt umgänge »av fruktan för att bli ihjälslagen
eller åtminstone förolämpad för sitt fritänkeri». Han tog då sin
tillflykt till den vanliga tröstekällan: glaset, försummade både
tjänsteplikter och hem och förföll till dryckenskap, som gick i
arv på två av de tre sönerna.
Men den tredje, Vissarion, räddades från detta ryska olycksöde.
Hans livliga fattningsgåva fick näring i fadershemmet och då
han sattes i folkskolan, uppmärksammades han av guvernementets
folkskoleinspektör professor Lazjetjnikov.[1] Han kom sedan in
på gymnasiet i Penza, som enligt dess egen rektors utsago »alls
inte var sämre än andra ryska läroverk på den tiden». Bjelinskij
fick dock en egendomlig föreställning om denna undervisnings
förträfflighet, ty hans första erfarenhet av skolan var en lek, som
kallades: »Råttorna begrava katten.» Den bestod däri, att
skolpojkarna buro ut ur klassrummet den dödfulle läraren i ryska
[1] D. 1860. Han författade bland annat ett drama »Kristian II och Gustav
Vasa».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:48:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ryskulhi/3/0083.html
