Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det ryska samhällets uppvaknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sedan så ryktbare Alexander Herzen, som svärmade för de franska
socialisterna (Saint Simon och Fourier) och i poesien hyllade
Schiller, George Sand och V. Hugo. Här var ock den unge,
fint bildade Stankevitj, som från Berlin importerade Hegels
filosofiska läror, dem man nu skulle omplantera i rysk jordmån.
Kring den tyske tänkarens »förnuftiga världsidé» samlade sig en
grupp bildningstörstande män, som sedan gingo på vitt skilda
vägar: här sågos slavofilismens blivande härförare, som snart
nog blevo Bjelinskijs och zapadnikernas oförsonliga motståndare;
här var den unge, klassiskt beläste Michail Katkov, sedermera
europeiskt ryktbar såsom den moskovitiska reaktionens chef; här
var den intelligente köpmanssonen V. Botkin (d. 1869), och vid
hans sida stod en ung f. d. artilleriofficer från Tver vid namn
Bakunin, den europeiska anarkismens enfant terrible ett årtionde
senare — alla stodo ännu under Hegels mäktiga inflytande och
enade sig broderligt under Herzens och Stankevitj’ ledning.
Bjelinskij omfattade med ungdomlig entusiasm den nya idén
om det absoluta förnuftet och godkände utan betänkande den
tyska estetikens sats om konstens självändamål. Schiller, hans
tidigare ungdomsideal, måste nu vika för Homer, Shakespeare
och Goethe (»Orleanska jungfrun är blott ett tutande med
trumpeter»), Allt i världen vore yttringar av den förnuftiga
världsidén; alla företeelser vore blott olika synbara sidor därav, och
huru Bjelinskij resonerade på sitt naiva sätt, kom han till det
fägnesamma resultat, att allting var förnuftigt och förträffligt i
världen, följaktligen även i Ryssland, och att man inte borde
rubba det bestående, sålunda icke ens livegenskapen. Ända
därhän vilseleddes Bjelinskij då genom en falsk utläggning av
hegelianismen. Då man läser Bjelinskijs skrifter före 1840, är
det som ett genljud av Karamzins konservativa teorier och ett
förebud till de åsikter, som i slutet av århundradet sattes i system
dels av Katkov och Pobjedonostsev, dels av — Tolstoj.
»Lägg politiken åsido och undvik varje politiskt inflytande på din
tankeverksamhet, heter det i en uppsats. Politiken är meningslös i Ryssland, och
därmed kunna blott fånar befatta sig. Älska det goda och du skall bliva till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
