Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Det ryska samhällets uppvaknande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
djupt av motsägelserna och disharmonien i livet, men hon såg
ändå på livet med en viss resignation, som om hon erkänt dess
fatala oundviklighet och ej haft något annat ideal av en bättre
verklighet än tron på blotta möjligheten av detta förverkligande...
Skalden bör långtifrån vara någon moralpredikant; men man
har rätt att av poesien fordra, att hon antingen giver svar på
tidens frågor eller åtminstone själv är fylld av dessa svåra,
olösliga spörsmål. Den, som bara sjunger om sig själv och för sig
själv, löper till sist fara att bli den ende läsaren av sina dikter.»
På nutidsläsare verkar Bjelinskij något tröttande genom en
viss uttänjdhet och många upprepningar. Enär han ju var autodidakt,
spåras stundom dilettanten i hans essayer, och såsom ledaren av
zapadnikernas stridslystna parti gick han ej fri från doktrinära
ensidigheter och överdrifter. Men hans klara, rena stil var
förträfflig, och hans beståndande förtjänst bestod däri att han ställde
litteraturen i samband med den kulturella utvecklingen över huvud
och drog lärdomar därav. Han kompletterade och kommenterade
författarna med en ofta mästerlig analytisk skärpa, betonade
kraftigt, att all poesi borde vara demokratisk, populär i god
mening, och visade eller, rättare sagt, skapade en ny faktor, som
regering och censur måste räkna med — samhälle, opinion. Ty
det var just samhället självt, som speglade sig i den
»naturalistiska» skola, som Gogolj grundat och som Bjelinskij stod
fadder åt. Skonlöst avslöjande de versmakare, som blint
imiterade Pusjkin och Lermontov utan att hava något originellt
innehåll, banade Bjelinskij väg för den ryska samhällsromanen och
konstaterade den nya riktningens huvudsakliga förtjänst däri, att
den »vände sig från den mänskliga naturens och livets forna
ideal till den s. k. massan, folket». Litteraturens uppgift måste
vara att utrota det lögnaktiga och onaturliga; först då kunde den
bliva nationellt rysk, originell och självständig, ett uttryck och en
spegel för det ryska samhällslivet. I sin sista årsrevy
sammanfattade han sin åsikt om konsten i följande ord: »Den
konstnärliga friheten enar sig lätt med ett tjänande för det allmänna
bästa. Härför behöver man ej tvingas att skriva schematiskt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
