Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Gogolj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
var en obemedlad jordbrukare, ärvde han humorn och de
dramatiska anlagen; av modern fick han den djupa religiositet, som
alltmer tog överhand och i konflikten med den satiriska
konstnärligheten slutligen drev honom till vanvett.
Undervisningen i furst Bezborodkos lyceum i Njezjin var mycket
dålig. Under loppet av sju år skulle eleverna förkovra sig i
minst ett tjog ämnen — däribland sådana kinkiga fack som
romersk rätt, rysk civil- och kriminalrätt, nationalekonomi och
krigsvetenskap — och behållningen blev naturligtvis föga mer
än noll. Läraren i rysk litteratur var så okunnig, att han ej
kände till den ryska vitterheten efter Derzjavin och lät narra sig,
då en av skolpojkarna såsom eget alster framvisade en strof ur
Pusjkins »Onegin». Men dess mer sysslade Gogolj med
sällskapsteater och begav sig på eget bevåg, jämte sin vän
Danilevskij, till Petersburg 1828 för att försöka sin lycka. Men de
ungdomliga illusionerna skingrades snart. Det hårda klimatet
inverkade menligt på hans svaga hälsa; kampen för den
materiella tillvaron blev hård, och den litterära debuten — ett av
Voss’ »Luise» påverkat idylliskt epos »Hans Küchelgarten» —
vart ett stort fiasko.
Efter lika fruktlösa försök som aktör reste han på vinst och
förlust utrikes, men återvände snart från Hamburg och sökte sig
in i ett ämbetsverk, varifrån han dock inom kort avskedades
med betyget: »oduglig och försumlig». Han var nog djärv att
söka professuren i historia vid det nyinrättade universitetet i
Kiev, och trots sin vetenskapliga inkompetens fick han verkligen,
tack vare Pusjkins förord, en liknande befattning vid Petersburgs
universitet. Gogoljs ettåriga professur står såsom något oerhört
även i den ryska pedagogikens historia. Hans föreläsningar om
»Medeltidens historiska karaktär» voro endast slarviga utdrag ur
kända läroböcker, och vid examina spelade han skolsjuk för att
ej blotta sin okunnighet inför kolleger och examensvittnen. Hans
medfödda inbilskhet förnekade sig dock ej ens här: »Utan
erkännande besteg jag katedern och utan erkännande måste jag
lämna den.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
