Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Gogolj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men redan 1831 utgav han en samling noveller »Aftnar på
hemmanet vid Dikanka», och härmed kom en ny, frisk fläkt från
de lillryska stepperna in i den ryska vitterheten; realismen i
skildringen av »Ukrajnas» varma natur hopsmälte här med en folklig
lyrik, och i Gogoljs satiriska fantasi omstöptes gamla folksägner
till underbara äventyr ur det lillryska folklivet. Pärlan bland
dessa skisser är den historiska novellen »Taras Bulba»,[1] en
starkt romantiserad berättelse om en gammal, oböjlig
kosackhövding jämte hans båda söner, av vilka den känslofulle, genom
erotisk lidelse landsförrädiske Andrej dödas av sin egen fader,
under det att den tappre, hårde Ostap gripes av fienden och
avrättas i Warschau. Karaktärsteckningen är något schablonmässig,
särskilt i de romantiska episoderna, men livet i kosackhemmet, i
Sjetj (kosacklägret på en ö i Dnjeper, mycket åskådligt skildrat
även av Sienkiewicz i »Med eld och svärd») och i de polska
judekvarteren är väl tecknat, och över det hela vilar en frisk
naturstämning, en varm landskapsfärg, som den ryska litteraturen
ännu icke haft alltsedan Igorkvädet. Då Gogolj beskriver den
lillryska steppen, är där både realistisk skärpa och poetisk glöd,
och varken Pusjkin eller Lermontov hava mäktat att med en
sådan poetisk sanning återge de kaukasiska alpernas skönhet som
Gogolj sina lillryska ängar i vårskrud och i sommarnatt med
dess fågelsång och djurliv.
Vistelsen i huvudstaden var dock icke fruktlös för Gogolj —
tvärtom, han fick därunder en god inblick i storstadslivet och det
byråkratiska proletariatet. Genom några skisser (»Näsan», »Nevskij
prospekt», »Porträttet» m. fl.) blev staden nu ett vittert motiv,
som sedermera så mästerligt behandlats från de mörkare sidorna
av Nekrasov, Dostojevskij, G. Uspenskij och många andra. Den
viktigaste bland dessa interiörer är »Kappan», en djupt tragisk
historia om den stackars tjänstemannen Akakij Akakievitj
Basjmatjkin, som omsider kommer i den efterlängtade besittningen
av en ny kappa, men samma kväll, efter en fest med champagne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
