Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Gogolj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tjaadajevs filosofiska brev offentliggjordes — för vilka Gogolj
själv sedan blev så förfärad, att han förnekade sig själv och
sökte en otillräcklig tillflykt i reaktionär mystik. Den tongivande
kritiken mottog ock i början denna komedi med ett tydligt
misshag, grundat på politisk skuggrädsla, personlig snarstuckenhet
och fariseisk självbelåtenhet. Detta gick Gogolj särskilt djupt
till sinnes, och han gav fritt lopp åt sin förstämning i ett brev
till Pogodin:
»— — — Jag sörjer över den allmänna okunnigheten och
råheten i huvudstaden. Jag sörjer, då jag ser, i vilket eländigt
tillstånd en skriftställare befinner sig hos oss. Alla äro emot
honom och endast ett litet fåtal står på hans sida. ’Han är
mordbrännare, upprorsmakare!’ heter det. Och vilka skrika så?
Jo, just statens män, personer med kunskaper och meriter, folk
som borde ha åtminstone så pass mycket förstånd, att de kunde
se en sak i dess rätta ljus — personer, som äro eller åtminstone
kallas bildade. Några skurkar föras fram på scenen, och hela
världen blir utom sig för den skull. Må skurkarna gärna bli
arga, men icke behövde väl de taga illa vid sig, som jag hittills
alls icke hållit för skurkar. Jag blyges över denna råa, okunniga
ömtålighet. Huvudstaden indigneras lättretligt därför att ett halvt
dussin ämbetsmän från bondlandet framställts i sin rätta natur
— vad skulle huvudstaden då säga, om dess egna drag
blottades, om ock i lindrig form?! Landsbygden avtecknar sig endast
svagt i mitt minne, och dess drag ha förbleknat; men livet i
Petersburg står klart för mitt öga, och dess färger äro färska.
Huru skulle ej det minsta drag då förarga mina landsmän här?
Vad upplysta människor skulle upptaga med skratt och
deltagande, skulle hos dem väcka en storm av förtrytelse. Att man
säger om en skurk att han är skurk — detta anse de liktydigt
med att statsmaskineriet rubbas eller fördärvas. Att framställa
ett levande, sannt drag — det är att mot sig uppreta en hel
samhällsklass. För en författare, som högt älskar sitt fosterland
och sina landsmän, är det en klen tröst, att han kring sig ändå
har en liten förstående skara.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
