Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Gogolj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
genljuder oavbrutet i mina öron din beklämmande, över hela
din längd och bredd, från hav till hav svävande sång? Vad är det
i honom, i denna sång? Vad är det som kallar och snyftar och
kramar åt hjärtat? Vad är det för toner, som med sjuklig ömhet
kyssa och smyga sig in i själen och slingra sig kring mitt hjärta?
Ryssland, vad vill du av mig? Ryssland, vilket ofattligt band
gömmer sig mellan oss? Varför stirrar du på mig så, och vi
har allt, allt som finns hos dig, riktat på mig sina ögon fulla av
förbidan? Och ännu står jag orörlig, full av ovisshet, men redan
har mitt huvud skuggats av ett hotande moln, tyngt av
regnskurar, som nalkas, och min tanke förstummas inför din vida
yta. Vad siar denna ofattbara slätt? Skulle ej här hos dig den
gränslösa tanken kunna födas, när du själv är utan ände? Månne
ej här en sagohjälte uppstår, då här ju är plats, där han kan
utveckla sig och gå fram? Och hotfullt omfattas jag av den
mäktiga vidden, med fruktansvärd styrka avspeglande sig i min
själs djup; av en övernaturlig makt hava mina ögon upplysts.
O, vilket underbart glänsande, för världen obekant land där borta!
Ryssland!...»
»Det ser ut som om en obekant kraft lyft dig upp på sin
vinge, och själv flyger du och allt flyger: där flyga milstolparna,
där flyga dig till mötes köpmän på sina kibitkors skalmar, där
flyger på båda sidor skogen med mörka rader av granar och
furor, med yxors klang och kråkors skri; där flyger hela vägen —
man vet ej vart i ett försvinnande fjärran; och det ligger något
förfärande i detta snabba skymtande, där man ej hinner
lägga märke till det svinnande föremålet, och där endast himlen
över ens huvud och de lätta molnen samt den därur
framträngande månen synas orörliga. Ack, trojka, fågel-trojka! Ho
har utfunderat dig? Kan tänka, blott hos ett flinkt folk har du
kunnat födas — i ett land, som ej förstår sig på skämt, och
som jämnt och glatt vräkt sig ut över halva världen. Och gå
på med att räkna milen, tills det skimrar för ögonen på dig!
Inte är du slugt och dyrbart hopkommen, inte fästad med
järnskruvar, utan i rykande rappet är du gjord och hopsatt med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
