Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Gogolj
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förfärligt gripen av dödsbudet. Men Gud avhöll mig från alla
förtvivlade handlingar, och redan samma afton kände jag blott
en stilla sorg, som efter hand övergick till ett knappt märkbart
svårmod, blandat med känslan av tacksamhet mot den Högste.
Jag välsignar dig, du heliga tro! Blott i dig finner jag källan till
tröst och glädje...» Och då modern blev orolig för hans
sinnesriktning, skrev han: »Jag hade aldrig trott, att du var så föga
kristen, att du ej förstod kristendomens sanna väsen. Hädanefter
skall du under hela året ej få brev från mig, utan blott någon
gång en obetydlig rad, som upplyser er om att jag, Gud ske
lov, lever och arbetar på något, som är viktigare än vår
korrespondens...» Och i hans »Bikt» heter det: »Efter många års
mödor, försök och reflexioner har jag hunnit det mål, som
föresvävade mig redan i barndomen, nämligen människans uppgift,
som är att oavlåtligt tjäna Gud. Vi få ej glömma, att vi fått
plats i denna jordevärld för att tjäna den himmelske Herren och
akta på Hans lag, som ensam kan tillfredsställa alla: gosudaren,
folket och fosterjorden. Illa skall det gå för den, som ej redan
nu är betänkt på en återvändo till Kristus. Hans förstånd skall
grumlas, hans tankar förmörkas, och ej finnes en vrå, där han
skall kunna dölja sig för sin fasa.»
Men just detta drabbade den olycklige Gogolj själv, då han
som bäst trodde sig ha återvänt till Kristus, och grunden härtill
var att söka i hans medfödda sjuklighet, hans brist på djupare
bildning och på principfasthet, i hans personliga fåfänga och ett
andligt högmod, som skymde tankens synkrets. Han begick
sålunda intet reaktionärt »avfall», då han bröt med det liberala
framstegspartiet, och hans tragiska slut på en lysande
författarbana var ett naturligt offer i den stora brytningskampen mellan
den gamla auktoritetstron och den moderna samhällskritiken.
Den psykiska abnormitet, som lurade bakom hans religiösa griller,
behövde ej mycket för att utbryta i öppet vanvett, och ju
kraftigare Bjelinskijs grupp drog de socialpolitiska konsekvenserna av
Gogoljs satir i de båda mästerverken, dess mer förskansade sig
Gogolj bakom sin kyrkliga mysticism, sökte en klen tröst i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
