- Project Runeberg -  Rysk kulturhistoria / Tredje delen /
103

(1908) [MARC] Author: Alfred Jensen
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Gogolj

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ty en förlängd bortovaro är detsamma som rymning,
landsförräderi...»

Då det svåra reaktionsåret 1848 inbröt med kolera[1] och med
Bjelinskijs död, var Gogolj så uppskrämd, att han, för att befria
sig från de slitande kvalen, såg den enda räddningen i en
pilgrimsfärd till Jerusalem. Han ville bedja vid Kristi grav, och
under tiden skulle hans moder och vänner läsa förböner för
honom enligt ett särskilt formulär. Ensam bland främlingar
och förfärligt sjösjuk, landsteg han i Jaffa, men med varje steg
på den heliga marken bleknade hans illusioner. »Aldrig har jag
känt mig så föga nöjd med mitt hjärtas tillstånd som i och efter
Jerusalem. Jag stod vid Frälsarens grav, som om jag just där
måste känna, huru mycket andlig köld och egenkärlek fanns
inom mig. Min resa till Palestina företogs för att jag riktigt
skulle inse, hur förhärdat mitt hjärta var. Jag hade nåden att
tillbringa en natt vid Kristi grav och bliva delaktig av den heliga
nattvarden där, men ändå vari jag ej bättre.» Undret
fullbordades sålunda icke. »Men — heter det i ett annat brev — i
fjärran framglänste som en stråle av frälsning kärlekens heliga
ord. Det tycktes mig som om bilden av människorna bleve
mig kärare och som om jag hade blivit mer i stånd att älska
än någonsin förut.»

Då hans bästa väninna, slavofilen Chomjakovs maka, dött på
nyåret 1852, fick Gogoljs sjukdom en kritisk vändning. Han
tillbragte sömnlösa dygn i Moskva, brände upp manuskript och
svälte sig bokstavligt till döds under fastan. Den 21 febr. 1852
fanns han död framför en helgonbild. Av skräck för döden
hade han redan i Rom bett, att han ej skulle bli begraven förr
än den lekamliga förruttnelsen bleve märkbar — den andliga hade
redan länge tärt på denna snillrika ande. Hans sista ord i
yrseln skola ha varit: »En stege! Fort hit med stegen!» Samma


[1] Det var det året, då en av Rysslands ädlaste filantroper, den tyskfödde
läkaren Friedrich Haas, det sibiriska fångväsendets reformator, lade sig i ett
badkar, vari en kolerapatient nyss avlidit, på ett torg i Moskva för att lugna
det vettskrämda folket.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 16:48:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ryskulhi/3/0113.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free