Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Slavofilerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
zapadnikerna och slavofilerna under Hegels gemensamma
»nattmössa» (enligt Bjelinskijs uttryck), måste snart brista; brytningen
blev oåterkallelig 1844 efter en smädedikt av poeten Jazykov
samt efter Granovskijs framgångsrika universitetsföreläsningar,
som ställde i skuggan Sjevyrevs torra föredrag, och Alexander
Herzen måste med blödande hjärta skiljas från sina bästa
ungdomsvänner, för vilka han dock alltid bevarade en viss sympati.
Nyårsdagen 1841 utkom första numret av professor Pogodins
»Moskvitianin» med en märklig artikel av Sjevyrev »En rysk
blick på Europas bildning», som framhöll tre förmenta företräden
hos Ryssland: den religiöst-ortodoxa känslan, medvetandet av
Rysslands politiska enhet samt den folkliga säregenheten. Dessa
företräden saknades hos det »skämda» västerlandet, och därför
borde man återgå till folket, varifrån man skilts genom den
utländska bildningen. Tsar Peters reform hade våldsamt avbrutit
den naturliga utvecklingen, och den europeiska bildningen vore
falsk, enär den ej motsvarade det ryska folkets karaktär, som
letts på avvägar genom de högre klasserna. Och kristendomen
hade det ryska folket fått ur en ogrumlad källa, den österländska
religionsfilosofien, som blivit sina traditioner orubbligt trogen.
Korteligen: här låg fröet till samma reaktionära program, som
sedan upprepades av Tolstoj, ehuru på en vida bredare social
och religiös basis, men med starkt förnekande av det
historiskt-nationella elementet.
Samma häfte av »Moskvitianin» innehöll I. I. Davydovs
krigsförklaring mot den tyska filosofien såsom varande »oförenlig med
rysk religiositet och folkuppfattning» samt ett poem »Moskva» av
Glinka:[1] »Ho kan lyfta upp tsar-kolokol (jätteklockan i Moskva)?
Ho kan välta kull tsar-pusjka (jättekanonen[2])? Vem är den
förmätne, som ej blottar huvudet vid Kremls heliga port?...»
I ett följande nummer berördes för första gången den politiska
panslavismen av Nadezjdin, som gjort en resa i slaviska länder:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
