Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Slavofilerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den bokstavliga... Livets och livsbehovens enkelhet var ej en
brist på medel eller på bildningens utveckling, utan krävdes
av den elementära bildningens egen karaktär. I västerlandet var
lyxen ej en motsägelse, utan en laglig följd av samhällets och
individens splittrade strävanden. Men till Ryssland kom lyxen
såsom en farsot från den västra grannen. Ryssen har mer aktat
den enfaldige dårens trasor än hovmannens guldstickade dräkt...»
Ett på förhand misslyckat försök att giva slavofilismen en
raspsykologisk-naturvetenskaplig etikett gjordes av Nikolaj
Jakovlevitj Danilevskij[1] (d. 1895). I ett 1885 utgivet arbete om
darwinismen polemiserade han på svaga grunder mot teorien
om det »naturliga urvalet», och i sitt lärda verk »Ryssland och
Europa» (1871), delvis byggt på Heinr. Rückerts »Lehrbuch der
Weltgeschichte» (1857), sökte han bevisa, att det ej kunde existera
någon gemensam-mänsklig civilisation och att en sådan ej ens
vore önskvärd, om eljest möjlig. Sålunda funnes det ej någon
allmänt mänsklig uppgift i historien. Europa är skådeplatsen för
den romansk-germanska civilisationen, men Ryssland hör ej till
Europa i denna mening, vare sig på gott eller ont, och hade ej
fått näring av dess rötter. Men slaverna vore en särskild
kulturhistorisk typ, bredare och fylligare än de andra, och Ryssland
vore därför ej solidariskt med Europa, ty den ena
kulturhistoriska typens civilisatoriska principer kunde ej överflyttas på en
annan folktyp. Och efter dessa föråldrade teorier om typernas
oföränderlighet (gentemot den moderna evolutionsläran) övergick
Danilevskij till politiska kannstöperier: det borde bildas en slavisk
federation med Konstantinopel som slutligt mål genom att
Österrike och Turkiet delades. Egendomligt nog skulle Preussen
bliva en bundsförvant i denna federativa politik.
Danilevskij satt år 1849 hundra dagar häktad i
Peter-Pavel-fästningen och delade de förföljelser, för vilka slavofilerna —
Rysslands allra lojalaste och mest tsartrogna patrioter — utsattes
från regeringens sida under de värsta reaktionsåren. År 1849
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
