Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Slavofilerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förbjödos alla ryska adelsmän att bära helskägg. Samarin och
I. Aksakov arresterades för sina slavofila idéer, och den utmärkte
nationalekonomen Fedor V. Tjizjov, som nyligen återvänt från
en sydslavisk studieresa, satt av samma skäl inspärrad ett par
veckor och stod i sju år under hemlig polisuppsikt.[1] År 1853
förbjödos alla slavofila publikationer (till 1856, då »Russkaja
Besieda» utkom), sedan chefen för Tredje avdelningen,
generallöjtnant Dubbelt rapporterat till inrikesministern: »Slavofilernas
uppgift består i att göra omvälvning i ryska litteraturen genom
att icke imitera västerländska skriftställare, utan söka självständiga,
nationella ämnen. Den hemliga uppsikten över detta sällskap
har visserligen icke blottat något positivt skadligt, men enär det
under inflytande av illasinnade män lätteligen kan få en menlig
politisk riktning och enär medlemmarna till största delen äro
litteratörer, har Gosudaren Imperator täckts påbjuda, att
synnerlig uppmärksamhet av strängaste art från censurens sida måtte
riktas på skrifter i slavofil anda.»
Bland dessa misstänkta »litteratörer» funnos åtskilliga, som äro
prydnader för den ryska samhällshistorien. Där var t. ex. den
tolerante Jurij Fedorovitj Samarin (d. 1876), som studerat
bondefrågan i Preussen och högt skattade den västerländska
civilisationen; han intresserade sig livligt för bondeemancipationen och
var medlem av emancipationskommittén i Samara. Där var ock
den praktiskt verksamme Kosjelev (d. 1883), som även ur religiös
synpunkt bekämpade livegenskapen: »Ju mer jag intränger i
Kristi lära, dess mer blir jag övertygad om att broderskap är
grunden för alla principer.» Inga slavofiler ha dock gjort sig
så bemärkta som bärarna av namnet Aksakov, en i ryska
kulturhistorien märklig släkt, som i två generationer avspeglar
slavofilismens uppkomst, blomstring och förfall.
Släkten Aksakov (Oksakov) har gamla anor — enligt
traditionen skulle den rentav härstamma från varjagen Simon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
