Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Det politiska genombrottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Konstantin Dmitrievitj Kavelin (d. 1885), en god vän till
slavofilen Samarin, överlämnade 1855 till Alexander II ett memorial,
som påvisade bristfälligheterna i förvaltning och rättsskipning,
folkets okunnighet och det förlamande tvånget på handel och
vandel. »Men inga missförhållanden tränga så djupt in i vårt
nationella liv, förstöra näringslivet och döda varje sedligt och
materiellt framsteg i Ryssland som just livegenskapen, vari
hälften av lantbefolkningen är fjättrad. Däri ligger roten till allt
ont; det är stötestenen för Rysslands utveckling... Men
emancipationen måste ske på rättens grund, med hänsyn även till
jordägarnas lovliga intressen. Bönderna måste få jord, men
jordägarna böra hållas skadeslösa, på det avvecklingen måtte bli
fredlig i enlighet med det ryska kynnet. Och bonden måste tagas
ur den dubbla inrotade villfarelsen, att han tillhör tsaren, men
att jorden tillhör honom...»
Då ett kejserligt reskript om förberedelser i vissa guvernement
ökade den adliga majoritetens missnöje mot reformen, höll
Kavelin i Moskva den 28 okt. 1858 ett glänsande tal, vari han
framhöll nödvändigheten för adeln att närma sig det övriga
samhället och besinna sitt noblesse-oblige. »Adeln gagnar sina egna
intressen genom att främja det allmänna bästa; den måste
pånyttfödas, överge lättjan och göra landsbygden drägligare genom
goda föredömen... Under det att vi lidelsefullt tvista om
folklig rättvisa och om den där folksjälen, som ingen av oss ännu
utrönt, undergå bondmassornas forna existens, världsåskådning
och tro en upplösningsprocess, som yttrar sig i synnerligt abnorma,
frånstötande företeelser i förening med sällsamma ljusglimtar,
tydande på försök att utbyta gamla livsgrundvalar mot nya.
Även hos bönderna försiggår ett omedvetet, dunkelt, elementärt
arbete att långsamt närma sig de kulturella samhällslagren,
samtidigt med att de bildade söka intränga i folket.»
Den 19 febr. 1861 kom statssekreteraren Butkov till
Vinterpalatset med det epokgörande dokument, varunder Alexander II,
»ensam, med Gud», skrev sitt namn (pennan förvaras i Moskvas
historiska museum). Genom detta penndrag (»byt po semu» =
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
