Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Det politiska genombrottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ogarev[1] som i sin tur arresterats därför att han varit med vid
ett tillfälle, då studenten Sokolovskij (några år senare död av
lungsot i Kaukasien) läst upp en plump smädedikt om den ryske
imperatorn. Herzen förvisades till Perm, men förflyttades sedan
till Vjatka, där han blev bekant med målaren och arkitekten
Vitberg, son av en till Ryssland 1779 inflyttad svensk, som
förvisats dit såsom syndabock för andras försnillningar vid
grundläggningen av Frälsarens kyrka i Moskva. Sedan hamnade han
i Vladimir, där han mot faderns önskan gifte sig med sin kusin
Natalia — ett lyckligt äktenskap, som dock slutade mycket olyckligt, i
det hon sedan övergav honom för den tyske poeten Georg Herwegh.
Först år 1840 fick han återvända till Moskva, men blev efter
några månader ånyo förvisad till Novgorod, därför att han i ett
brev till fadern skildrat, huru en poliskonstapel hade rånat en
nattvandrare. På grund av »sjuklighet» slapp han dock den
förhatliga, nödtvungna kanslitjänsten, ägnade sig odelat åt
vetenskapliga studier och lämnade efter faderns död (1847) Ryssland.
Intet band honom längre vid Moskva; såsom illegitim son kände
han sig ej solidarisk med den ryska bördsaristokratien och
föraktade de gammalryska traditionerna. Han tycktes förutbestämd
för ett hemlöst liv och kände sig som främling överallt — i sin
faders hus, i det ryska ämbetsverket, på landsbygden och även
i utlandet, där han först i London fick en säker fristad.
Sina barndoms- och ungdomsminnen har Herzen på ett
konstnärligt sätt upptecknat i den förträffliga självbiografien »Byloje
i dumy»[2] (»Wahrheit und Dichtung»), som hör till det allra
bästa av Rysslands rika memoarlitteratur vid sidan av furst
Kropotkins »En anarkists minnen». Och dessa båda
kulturskildringar komplettera varandra: Herzen tecknade Ryssland
före Krimkriget, Kropotkin ger oss en tidsbild av Ryssland på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
