Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Det politiska genombrottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
första kritiken i Ryssland av kärleken och äktenskapet i deras
förhållande till samhället. Grundtanken i romanen är utan tvivel
den, att mannen skall avstå från alla förmenta rättigheter att
kalla hustrun sin tillhörighet, att han i henne bör se en »kvinna,
icke en ängel» och giva henne full handlingsfrihet. Människor,
som grunda sitt välstånd uteslutande på familjelycka och känslor,
måste bliva främmande för sociala och allmänt-mänskliga
intressen; deras samliv kunna ej garantera en lycka, som måste bli
mer eller mindre beroende av slumpen, av stämningar. Vem
bär då skulden till denna disharmoni, som kan uppstå mellan
äkta makar? Herzen, som tydligen menar, att ingendera har
orätt, besvarade ej frågan direkt. Men de yttersta
konsekvenserna av denna tankegång i radikalaste riktning drogos
sedermera av den berömde sociologen Tjernysjevskij i hans roman
med den likaledes spörjande titeln »Vad är att göra?» — en
djärv, utopistisk roman, som för den »nihilistiska» generationen
i Ryssland varit som en uppenbarelse, ett evangelium.
Utvisad ur Frankrike av Napoleons polis, skrev Herzen i
Genève 1850 den först på tyska publicerade politiska brevserien
»Från den andra stranden», ett högst värdefullt bidrag till
Europas politiska memoarlitteratur från 1800-talets mitt. Med jubel
hade Herzen överskridit den tyska gränsen, men ju längre han
vistades i västerlandet, dess mer sjönk entusiasmen och
efterträddes av en bitter förtvivlan, en pessimistisk melankoli. I sin
skarpa kritik av den europeiska civilisationen, vars aristokratiska
klassvälde avlösts av ett ännu fördärvligare borgarvälde
(bourgeoisie), miste Herzen sin ungdoms tro på »Columbus» och
satte sin enda lit till en »Fernando Cortez, som skulle dränka
allt i blod». Fruktansvärda offer vore nödvändiga — till och
med republiken och parlamentarismen. »Vive la mort! Plats
för framtiden! Vi vilja vara det förflutnas bödlar!» I dessa
anarkistiska nödrop skymtar fram tron på en socialistisk framtid
såsom den enda räddningsplankan, och Herzen — Rysslands
internationelle landsflykting — började längta tillbaka till
Ryssland och dess kommunistiska bondestam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
