Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Det politiska genombrottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Herzens litterära storverk vart den politiska tidskriften »Kolokol»
(klockan), som han utgav i London, där det anlagts ett ryskt
boktryckeri 1853. År 1855 hade han börjat utgiva
»Polstjärnan», och dess fortsättning blev 1857 »Kolokol», som ringde
in en ny tid för Ryssland. Till dess mäktiga klang lyssnade
3,000 prenumeranter — Alexander II var en av dess flitigaste
läsare — med bävan beundrande den snillrika djärvhet, varmed
Herzen förfäktade sitt program: ordets befrielse från censuren,
böndernas befrielse från jordägarna och de skatteskyldigas
befrielse från kroppsstraff. »Tänk er, att Jesus Kristus själv skulle
stå på Amiralitetstorget eller i Sommarträdgården i Sankt
Petersburg! Där behövdes ingen Judas. Den förste bäste
poliskonstapel skulle genast föra honom till ’Tredje avdelningen’ och
sedan sticka honom in i ledet eller föra honom till Solovetska
klosterfängelset... Tsaren har lyckats kväva den polska
nationaliteten och den ryska liberalismen. Och ändå är han dyster.
Han känner, att Polen ej har dött, och i stället för liberalismen,
som undertryckts med en meningslös grymhet (enär denna exotiska
blomma ej kan få fotfäste i rysk jordmån), uppstiger en annan
fråga, hotande som ett åskmoln. Folket börjar knota under
jordägarnas ok; framstegspartiet kräver böndernas befrielse och är
redo att göra ett offer av sina privilegier.»
»Kolokol» var dock icke revolutionär i politisk mening, ty
Herzen svärmade varken för republik eller ens konstitution, utan
först och sist för bondens frigörande med jord, enär revolutionen
just genom denna emancipation kunde förebyggas. Det var en
praktisk politik, utan den franska revolutionens fraser. Han
firade sitt livs största triumf, då budskapet om livegenskapens
upphävande nådde honom i London. Malwida v. Meysenburg
har i sina skrifter[1] skildrat den fest, som firades d. 10 april 1861
i Herzens hem, smyckat med fanor och inskrifter: »Freedom of the
Russian peasants», »The free Russian press». Men festen fick en ända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
