Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- VIII. Narodnikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Uti bondens hjärta svider
sorgens bittra salt.
Men förutan knot han lider
och vill bära allt.»
Nikitin var — jämte den vida mäktigare skalden Nekrasov —
den förste, som i ryska vitterheten uppenbarade den ryska
bondkvinnans sorgliga lott och grät över hennes olycksöde. Särskilt
åt änkor och andra övergivna kvinnor ägnade han flera dikter,
fulla av lyrisk medömkan:
»En vår med späd och frostlagd grönska;
en sommar utan kärleks fröjd
och utan åtrå ens att önska;
en höst med rygg av oket böjd.»
Dessa verser sakna Koltsovs smidiga vekhet och melodiska
klang, men verka så mycket kraftigare i sin något prosaiska
kärvhet och nakna realism. Högst står Nikitin som
folklivsskildrare i den berättande dikten Kulak[1] (1858), vars förebild i
verkligheten torde ha varit skaldens egen far. Lukitj är en simpel
bondhökare, som begår alla möjliga knep för att förtjäna pengar.
Hans dotter Sasja älskar en fattig snickare, men fadern tvingar
henne att gifta sig med den rike köpmannen Tarakanov.
Förgäves ber hennes mor Arina för henne; fadern hotar då att
förbanna dem båda, om dottern ej lyder honom. Äktenskapet har
ingen välsignelse med sig: Sasja pinas nästan till döds av den
brutale mannen, som ej heller vill hjälpa sin svärfar med pengar.
Den ende, som har medlidande med Lukitj, är den försmådde
snickaren. Till sist går Lukitj under av dryckenskap. Grundtanken
i denna bynovell på vers är densamma som hos Dostojevskij: att
visa det ursprungligt goda och ömkansvärda hos alla mänskliga
varelser även i deras djupaste förnedring, ty huru vidrig Lukitj
[1] Detta oöversättliga ord betecknar en brutal, obildad uppkomling, som
hänsynslöst utnyttjar böndernas enfald och godtrogenhet genom ocker,
skinnerier och affärsknep. Kulaken är en speciellt rysk typ och har spelat
en sorglig roll i Rysslands sociala historia, särskilt efter livegenskapens
upphävande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 16:48:56 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ryskulhi/3/0155.html
