Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Narodnikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
ÅTTONDE KAPITLET.
Fast du ännu ej ligger i jorden,
är du länge sen levande död.
Aldrig varder det handling av orden,
aldrig tänder sig känslornas glöd.»
Såsom en motsats till det ståtliga äreminnet »Ryska kvinnor»,
behandlande furstinnorna Trubetskajas och Volkonskajas frivilliga
martyrskap i Sibirien* står den tragiska sagoidyllen »Frost
Röd-näsa», hållen i en rent folklig stil. En fattig bonde har blivit
begraven en vinterdag, och änkan Darja återvänder till den kalla,
torftiga stugan, där de späda barnen frysa och svälta. Hon
beger sig då ut för att hämta bränsle i skogen, som stum lyssnar
till mänsklig klagan och snyftning och ej röres av fattig änkas nöd.
»Hon hugger och känner ej kylan,
som isar fot och hand;
hon minnes den käre döde
och värmes av känslors brand.»
Men överväldigad av trötthet, sjunker hon ned vid lasset i
snödrivan och gripes av feberyrsel. Orediga bilder av hennes
barndom, bröllop och äktenskapliga samliv sväva förbi; men hon
vaknar till sans vid hästens oroliga gnäggning — ty vargar
stryka rovlystet omkring — och anträder återfärden. Men kölden
fjättrar henne dock snart under ett träd, ty den ryska folksagans
förfärlige jätte Frost Rödnäsa (Moroz Krasnyj Nos) skrider fram
i sitt väldiga rike och bjuder henne till sig med sitt trollspö.
Darja förlorar nu sansen för alltid, drömmer om sommaren och
om rika sädesfält, som mejas av Prokls lie; småbarnen komma
och bjuda på ärtskidor, grålien får ock sin del av välfägnaden,
och familjen återvänder hem till den varma stugan vid
kyrkklockans heliga klang:
»Var finna den sång på jorden,
som en gång i drömmen vi hört?
Vem sjöng den? Gud vet det allena.
Men fast den förgänglig är,
• Se sid. 27.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
