Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Narodnikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NARODNIKERNA. 151
den stillar dock all vår trängtan
och oss från det jordiska bär.
Var finnes väl bättre vila
än djupt uti frostjättens slott?
Att stilla i skogen slumra
för evigt — ljuva lott!
Så tyst! Ett hjärta brustit
av ve. Så allvarsam
och sänkt i ljudlös andakt
står åldrig furas stam.
Så tyst! På himlavalvet
trår gyllene solen sin dans,
och skogen står härligt smyckad
med rimfrost i silverglans.
Och snöflingor falla neder
från trädet på Darjas hår.
Men Darja, till marmor förtrollad,
drömmer om sol och vår.»
Hela sin nationellt-sociala världsåskådning ville Nekrasov poetiskt
sammanfatta i ett stort bondeepos » Vem har det bra i Ryssland?».
Det mäktiga skaldeverket (5,000 versrader!) förblev tyvärr ett
fragment, en torso, ty den ursprungliga planen hann aldrig
fullföljas på grund av tilltagande sjuklighet. Men till sin idé och
i komposition är dikten, trots alla konstnärliga svagheter, ett av
den ryska litteraturens märkligaste och mest gripande alster och
lämnar i en serie tablåer en mångsidig totalbild av det ryska
samhällslivet, med syfte att visa, hurusom ingen samhällsklass
kan hava det bra i Ryssland på grund av okunnigheten,
dryckenskapen och livegenskapens förfärande verkningar på hög och låg.
Några bönder börja tvista om vem som har det bäst i
Ryssland: godsägaren, ämbetsmannen, prästen, köpmannen, bojaren,
ministern eller rent av tsaren. För att få visshet därom bege
de sig ut på vandring och möta först en pop, som på deras
fråga huru han trivs svarar undvikande: »Det är synd att knota
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
