Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Narodnikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NARODNIKERNA.
157
värde för kulturhistorien. »Jag drömmer ej om ära, utan om
handling», skrev han själv och betraktade den formella skönheten
såsom något överflödigt eller rentav dåligt. Han skildrade den
märkliga övergångsperioden vid livegenskapens avskaffande, då
bonden blev »fri», men just därigenom drevs över till
fabriksproletariatet. Hans stående fråga är: »Var är bättre?» (så heter en
av hans längsta folklivsskildringar), d. v. s. var kan den forne
jordbruksträlen få sin utkomst? Han följde bönderna, som av
sina nomadinstinkter slungades ut på måfå än till fabriker, än
till järnvägsbyggande, än till hantverk, överallt medtagande
det gamla hemmets hunger och fylleri. Högst står ur
konstnärlig synpunkt den upprörande berättelsen »Podlipovtsen, bönder
från byn Podlipnaja i guvernementet Perm, halva hedningar och
förkrympta, beskedliga varelser, som söka sitt uppehälle såsom
burlaker (pråmdragare på floderna i östra Ryssland), tills de
krossas av en lina, som springer sönder. Det ödsligt storartade
flodlandskapet är vackert skildrat, och läsaren gripes av
författarens medkänsla för dessa burlaker, då de stämma upp sin
vemodiga visa »Ej uchnem...» »Tvi dig, eländiga
perukmakar-civilisation!» utbrister författaren på ett ställe, då han skildrar
fabriksböndernas elände vid järnverken i Ural (»Glumovstjina»).
En av de mest sympatiska narodnikerna var den likaledes
tidigt förstörde A. I. Levitov (1835—1877), och då hans skrifter,
varav ett urval väl förtjänade en svensk översättning, åter bliva
mer uppmärksammade, torde den litterära kritikens dom ställa
honom lika högt som Gorkij icke blott som verklighetsskildrare av
det ryska vagabondlivet, utan ock såsom konstnär. Ty Levitov
var en äkta poet, en »sydländsk steppblomma, förvissnad i
nordens kalla ödemarker». Son av en bypräst i guvernementet
Tambov, fick han sin elementära undervisning i bursan, där
hans första lektyr utgjordes av Tjeti-minej* och — »Greven av
Montechristo». Men den sistnämnda boken upptäcktes av
religionsläraren, en rigorös munk, och det vankades naturligtvis
smörj. Till fots gick han den 500 verst långa vägen till Moskva,
* Se del II sid. 199.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
