Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Narodnikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NARODNIKERNA.
159
falska idealiseringen av bondelivet och inneburo det första
försöket att finna »sanningen om folket». »Den ryske bondens
armod och okunnighet ha bragt honom därhän, att han ofta ej
kan uppskatta sitt eget arbete, men därjämte ej heller andras.
Han har ej begrepp om egna eller andras rättigheter, och för
honom existera ej det borgerliga livets villkor och förhållanden.»
1 sitt personliga liv utgjorde N. V. Uspenskij intet undantag från
regeln. Hans far och dennes fyra bröder slutade på dårhus och
i kloster såsom obotliga alkoholister, och själv måste han den
vägen vandra. Från universitetet relegerades han för fylleri; till
folkskollärare dugde han ej, och hans granne, Ivan Turgenev,
sökte fåfängt göra folk av honom genom att ge honom en
jordlott. Han bodde en liten tid såsom nygift i en f. d. bykrog,
men då bönderna av gammal vana styrde kosan dit, fredade han
sig mot dessa besök genom att på porten anbringa en skylt med
inskriften: Skola, och då en skolinspektör händelsevis fick
se den, förklarade Uspenskij, att han själv höll skola för sin
lilla dotter. Henne tog han med sig på sina vandringar och
lät henne, förklädd till gosse, spela dragspel i bykrogarna. Han
hamnade till sist hos en bror i Moskva; men när han där ej
fick mer än två supar om dagen, begav han sig åter ut på
bett-larstråt. Vid ett tillfälle, då Lev Tolstoj (1881) gjorde sina
filantropiska studier i Moskvas fattigkvarter och oförmodat stötte på
den sluskige Uspenskij, blev den senare arg över att se greven
i bondpäls och utbrast: »Skäms, ni, som är greve, herreman och
romanförfattare! Varför tar ni genom edra gatustudier det sista
brödstycket från oss, fattiga folkskildrare?...» Till sist vart
eländet honom övermäktigt: 1889 skar han halsen av sig på en
bakgata i Moskva.
Den utan jämförelse viktigaste narodniken är emellertid den
ovannämndes kusin Gljeb Ivanovitj Uspenskij, f. 1840 i
guvernementet Tula, d. 1902 på ett sanatorium för alkoholister, där han
tillbragte de sista tio åren. Även han föll sålunda ett offer för
den ryska sjukan, men hann dock utföra en litterär livsgärning,
som i sitt slag står oöverträffad i den ryska historien. »Alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
