Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Rysk samhällssatir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RYSK SAMHÄLLSSATIR.
167
författare enstaka företeelser, och deras få alster hava sitt
egentliga värde mer i den satiriska kulturskildringen och genom de
löjeväckande situationerna än genom den dramatiska
kompositionen. Både i »Nedorozl», »Göre ot uma» och »Revisorn» stå
karaktärerna och »handlingen» från första början fullt klara för
åskådaren; »intrigen» är mycket tunn, och en verklig
karaktärsutveckling eller inre motivering saknades ännu i dessa lustspel,
huru högt deras litterära värde för övrigt än är. Den
dramatiske reformatorn fick Ryssland först efter 1847 i Alexander
Nikolajevitj Ostrovskij.
Han var ett äkta barn av Moskva, där han föddes i ett
småborgerligt hem år 1823 — icke Kremls och de förnäma
bule-vardernas Moskva, utan det för turisten nästan totalt okända
stadssamhälle, som ligger på andra (högra) sidan av
Moskvafloden och som på ryska kallas Zamoskvorjetie. I denna miljö
av kälkborgerliga köpmanshus, där man envist fasthållit vid de
gamla traditionerna och där man ännu hade en känning av det
oförfalskade ryska lantlivet, obesmittat av den nya tidens rörelser,
uppväxte Ostrovskij, och härifrån hämtade han de mesta och
bästa stoffen för sina sceniska kulturbilder. Han fick studera
vid universitetet i Moskva och blev kanslist vid
handelsdomstolen; men när han i sitt skådespel »Bankrutt» (1850) gisslat
lyten i affärsvärlden, avskedades han av den förbittrade
köpmanskåren och ställdes under polisuppsikt. Då ägnade han sig
uteslutande åt en mångsidig dramatisk verksamhet, grundade den
första privata teatern i Moskva år 1881, sedan det sceniska
statsmonopolet avskaffats, och arbetade rastlöst för den ryska tiljan
ända till sin död (1886).
Det epokgörande i Ostrovskijs livsgärning låg först och främst
i hans sunda realism och säkra karaktärsteckning. Det finnes
intet »teatraliskt» effektsökeri i hans borgerliga skådespel, inga
spännande slutscener; han såg lidelsefritt, med godmodigt löje
på människorna, fann det goda hos de onda och det onda hos
de goda och var äkta ryss därutinnan, att han lät människornas
handlingar bli beroende av ett visst fatum, en av historiska och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
