Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. Rysk samhällssatir
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
ÅTTONDE KAPITLET.
högst i den hemskt gripande romanen »Herrarna Qolovlev», en
av den ryska litteraturens allra mörkaste tavlor, verkande med en
så övertygande kraft, att man kunde tro sig läsa en objektiv
familjekrönika i dialogform. Det är den gamla historien om
huru fädrens missgärningar hämnas på barnen allt intill sista
led, och huru fördärvligt livegenskapen återverkade just på
godsägarna själva med en nästan fatalistisk nödvändighet. »Godset
Golovlevo betyder död, det är den lömska, glupska döden, som
för evigt tar sitt nya offer i förvar.» Den siste ättlingen av
denna genom livegenskapen maskstungna ätt är Porfirij
Vladi-miritj Golovlev, ett vidunder av skenhelighet, hjärtlöshet och
snikenhet; han ruinerar sin egen mor, låter sin bror ömkligt
förgås för att komma i besittning av dennes arvslott, vägrar att
hjälpa sin illa uppfostrade son, som skjuter sig efter att ha
förskingrat allmänna medel, och skickar till hittebarnshuset sin andre
son, en frukt av förbindelsen med den fjolliga hushållerskan.
Hans sista sällskap på den ruskigt förfallna herrgården är en
brorsdotter, en djupt sjunken landsortsaktris, och det är
fruktansvärda nätter, som onkeln och niecen tillbringa — vid
brännvinsflaskan, tills han en vintermorgon hittades död bredvid
landsvägen i sin trasiga nattrock ...
Ett par gånger reste Saltykov på äldre dagar till utlandet för
hälsans vårdande, och dessa reseintryck samlades (1881) i
brevserien »På andra sidan gränsen» (Za rubezjem), rik på
intressanta iakttagelser från Tyskland och Frankrike och på fina
jämförelser med ryska förhållanden. »Den dagdrivande, festande
ryssen måste framför allt undvika ensamhet, ty ensamhet väcker
tankar; med dem följa spörsmål, och däri ligger det onda...
Från västern göt sig över oss tron på mänskligheten; därifrån
1<om aili gott och övertygelsen, att guldåldern ej ligger bakom
•oss, utan framför oss.» Men även här förnekade sig icke den
gamle satirikerns galghumor i ett par groteska fantasier: »Det
triumferande, gödda Svinets samtal med den nakna, magra
Sanningen» om solen, som inte kan finnas till, eftersom hon inte
skiner på svinet i dyn, och den kostliga dialogen mellan den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
