Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. De ryska romanförfattarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
ÅTTONDE KAPITLET.
varelser», och början gjordes (1846) med skissen »Byn», vari
de sedliga vådorna av de livegnas tvångsgiften gisslas. För att
roa gäster från staden arrangerar en godsägare i hast ett
giftermål mellan en bondson och en piga utan att fråga efter deras
eget tycke (så gick det ej sällan till i verkligheten), och det stutar
mycket olyckligt, ty den fattiga hustrun misshandlas i den
välbärgade bonden hus. Ännu kraftigare framhållas de sociala
orättvisorna i bynovellen »Anton-olycksfågeln*, som måste sälja sin
sista häst för att betala den oguldna skatten, men luras av
hästskojare utan att kunna på rättslig väg få igen sin tillhörighet.
Att Grigorovitj i sin produktiva alstring alltmer hemföll åt en
falsk sentimentalitet, som Turgenev lyckades undgå, kan icke
förringa hans litterära förtjänst, och Saltykov yttrade med rätta
om honom: »Det var det första välgörande vårrägnet, de första
rent mänskliga tårarna. Därigenom inskärptes i ryska litteraturen
och samhället den tanken, att bonden verkligen finnes till.»
Mer tendentiös, men djupare i folkligt psykologisk mening än
Turgenev var dennes i livstiden misskände och fort glömde
samtida Pisemskij* (1820—81), vars styrka särskilt låg i att
skildra olyckliga äktenskap, likasom Turgenev med förkärlek
analyserade den »olyckliga» kärlek, som aldrig leder till vigselpallen.
Hans första berättelse (»Bojarstjina■>■>), som indirekt kritiserade
livegenskapen, förbjöds av censuren i tio år. Hans förnämsta
verk är romanen ■»Tusen själar» (1859), vars huvudfigur
Kali-novitj på både lovligt och olovligt sätt söker komma sig upp,
men köper sina erfarenheter med dyra lidanden. Han vill sedan
uppriktigt medverka vid utrotande av missförhållanden, men blir
själv ett offer för de liberala reformvännernas intriger. I en
annan roman införde han genom Sjamilov den Rudinska
fantasttypen några år före Rudins odödlige skapare, Turgenev. Att
han totalt trängts i skuggan av Turgenev, torde väl närmast bero
på hans vida mindre konstnärlighet och på en viss kärvhet utan
en tillstymmelse till sentimentalitet eller känsla.
* Av honom finnes på svenska »Förnämt folk > och »Manowsky» (1890).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
