Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. De ryska romanförfattarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
ÅTTONDE KAPITLET.
Qontjarovs vittra debut, »En vanlig historia», innehåller en
tragisk kärna under ett skämtsamt skal. Den naive romantikern
Adujev, som tycker om Schiller och månsken och tror på evig
kärlek och vänskap, likasom Vladimir Lenskij, Onegins vän och
rival, kommer från landsorten till Petersburg. Där fördunstar
entusiasmen under strävandet efter karriär, och Adujev slutar
som en korpulent, välbärgad byråkrat, den där blygs för sina
forna ideal. — Såsom sitt förnämsta verk betraktade Gontjarov
den stora samhällsromanen »Bråddjupet», som inom ramen av
en familjekrönika sökte åskådliggöra kontrasten mellan
huvudstadens mondäna seder och det konservativa livet vid Volga, där
det idylliska lugnet dock även stores genom mänskliga lidelser
och nya åskådningssätt. Men i det stora hela är romanen föga
lyckad — särskilt i den vrånga framställningen av den då
groende »nihilismen» — och har trängts i skuggan av den
mästerliga själsstudien »Oblomov» (1857).
Det är en av världslitteraturens underligaste romaner, ty där
»händer» rakt ingenting, och ändå läses den med ett jämnt
stegrat intresse. Den 33-årige Ilja Ilitj Oblomov presenteras i
romanens början liggande till sängs, ty det var hans normala
ställning — icke av tvång och knappast ens av lättja i vanlig
mening, utan helt enkelt därför att det är bekvämt, och därför
att han inte vet, vad han skall ta sig till. Väggarna äro
betäckta med damm och spindelvävar, ty ingen bryr sig om att
hålla huset i gott stånd, och husbonden fantiserar dåsigt om
någon lantlig herrgårdsidyll med många tjänare och trevliga
gäster. Han läser aldrig tidningar och begriper ej, att folk kan
intressera sig för utrikes politik. Vad angår det Oblomov, att
franska sändebudet plötsligt lämnat Rom? Var Louis Philippe
hans köttslige far kanske?... Och allt arbete, som kunde och
borde göras i dag, uppskjutes till ett obestämt »i morgon».
Under dessa ofruktbara meditationer har Oblomov en underlig
dröm. Den ger en åskådlig bild av rysk natur, som ironiskt
prisas för sin flackhet, sin brist på »irriterande» hav och berg.
Årstiderna växla regelbundet, utan tvära omkastningar. Allt är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
