Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. De ryska romanförfattarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE RYSKA ROMANFÖRFATTARNA.
189
armod, andliga okunnighet och en viss bakslug misstro mot
reformerna uppifrån. »Den ryske genomsnittsbonden är
ingalunda så beskedlig och ömhjärtad som man beskriver honom;
ja, han kan icke ens fatta tycke för någon eller något, därför att
han är likgiltig för sig själv... I Ryssland är allt upp- och
nedvänt, allt annorlunda än i utlandet. Ju bördigare jordmånen
är hos oss, dess fattigare människor; men ju sämre jorden är,
dess mer välmående blir folket. Ju bättre en rysk godsägare
är, dess sämre, ovänligare och mer misstroget uppför man sig
mot honom. I utlandet är det tvärtom.»
År 1852 blev Turgenev av myndigheterna internerad på sitt
gods — officiellt hette det, att det var därför att han i en kort
nekrolog över Gogolj kallat denne en »stor» författare*; i själva
verket var anledningen det misshag, som han på högre ort
åsamkat sig genom »Jägarens anteckningar», dem en välvillig censur
råkat godkänna. Efter två års husarrest fick han frihet att resa
vart som helst, och nu begynte — frivilligt — samma
landsflyktiga nomadliv, vartill hans äldre frände Nikolaj Turgenev och
ungdomsvännen Alexander Herzen hade dömts. Från utlandet,
huvudsakligen Frankrike och Tyskland, bedömde han de ryska
förhållandena, och det vart både hans styrka och hans svaghet.
Å ena sidan fick han härigenom det konstnärliga perspektivet
och en viss objektiv syn på tingen; men å andra sidan tröt
härigenom den intima beröringen med landsmän och med de
nya strömningarna.
Välbekanta äro namnen på Turgenevs romaner: »Rudin» (1856),
»Adelsnästet» (»Adelsfolk», 1859), »Aftonen före» (»Helena»,
1860), »Fäder och söner» (1862), »Rök» (1867) och »Novj»
(»Obruten mark», 1876), att icke tala om en mängd smärre
berättelser, ett par dramer m. m.** De äro varandra tämligen lika
* Jmfr Pavel I:s bekanta yttrande: »Ingen i Ryssland är stor utom den,
som jag talar med, och detta blott så länge som jag talar med honom.»
** På svenska finnes det bästa och mesta översatt. År 1867 översattes
(genom mellanhand) »Trenne möten». Den direkta bekantskapen begynte 1872
med professor H. N. Almkvists utmärkta tolkningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
