Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. De ryska romanförfattarna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
ÅTTONDE KAPITLET.
i sin entonighet; där saknas episk bredd, och mycket är
föråldrat, därför att Turgenev skildrade en redan förfluten tid, ett
bortdöende släkte. Men på samma gång äro dessa romaner
oförgängligt friska på grund av den fina konstnärligheten, den
humana hjärtevärmen och sympatien för alla lidande och
olyckliga, och Turgenev skall, trots litterära svagheter, förbliva en av
den ryska litteraturens mest omtyckta författare i utlandet, därför
att han, likasom Herzen, med bibehållande av sitt slaviska väsens
mest sympatiska egenheter, var en varm förespråkare för den
europeiska bildningen, för civilisationens idé och först gjorde
västerlandet förtroget med ryskt själsliv, framför allt genom att i
Frankrike rikta uppmärksamheten på L. Tolstojs arbeten. Mot
panslavismen och den ensidigt överdrivna slavofilismen bibehöll
Turgenev i hela sitt liv en stark antipati, som framträder på
många ställen i hans romaner, särskilt i »Rök».
»Vi ryssar hoppas alltid, att något skall ’hända’ eller att någon
kommer, som med ens botar oss, helår våra sår och tar bort alla
våra krämpor, liksom man rycker ut en ond tand. Vem är denna
trollkarl? Är det darwinismen? Är det agrarsocialismen? Är
det ett utländskt krig? Det gör detsamma. Ryck bara ut
tanden, välgörare! I själva verket är allt detta liktydigt med
lättja, brist på kraft och eftertanke.. . Frågan om Rysslands
betydelse och framtid dryftas oupphörligt i allmänna och svävande
drag, utan en tillstymmelse till logik, i ett ändlöst kretslopp av
samma innehållslösa fraser. Man tuggar och tuggar på denna
olycksaliga fråga, alldeles som barn på ett stycke kautschuk, tills
det blir en saft- och kraftlös massa. Och naturligtvis blir det
då också tal om det där murkna, ruttna västerlandet. Ett
märkvärdigt talesätt — medge det! Den där västern överflyglar oss
på alla punkter, och ändå är den rutten!... Om kristallpalatset
i Sydenham sjönke i jorden med hela världsutställningen i
London, skulle det heliga, rättrogna Ryssland ej beröras det minsta
därav. Allting skulle där vara såsom förut, ty våra gamla
uppfinningar, samovaren, bastskorna, okselen och knuten, ha kommit
till oss från orienten, men allt det nya ha vi fått från västern.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
