Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Dostojevskij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
TOLFTE KAPITLET.
Fysiskt torde emellertid kroppsarbetet och vistelsen i det fria ha
inverkat förmånligt på den svaga hälsan, och ur litterär synpunkt
vart den intima bekantskapen med fångarnas liv högst
betydelsefull. Men att straffarbetet i och för sig måtte ha varit
fruktansvärt deprimerande, framgår av följande rader, som han från
Semipalatinsk 1854 sände sin yngste broder:
»Det är nu tio månader sedan jag slapp ut ur gruvfängelset
och började ett nytt liv. Dessa fyra år betraktar jag som en tid,
då jag varit levande begraven och inspärrad i en likkista. Hur
förfärlig denna tid varit, är jag ej i stånd att tala om för dig.
Det var ett outsägligt, ändlöst lidande, därför att varje timme,
varje minut tyngde som en sten på min själ. Under alla dessa
år fanns ej ett ögonblick, då jag ej kände, att jag befann mig i
fängelset. Om jag ock skreve hundra brevark, skulle du ändå
ej kunna få en uppfattning av mitt dåvarande liv, ty detta måste
man åtminstone själv ha sett, om också ej prövat på. Men nu
är denna tid förbi och ligger bakom mig såsom en tung dröm,
och min befrielse från schakten syntes mig som ett ljust
uppvaknande, som en uppståndelse till ett nytt liv.»
I Sibirien gifte han sig med änkan efter en försupen sibirisk
tjänsteman Isajev, ehuru han före vigseln varit betänkt på att
frivilligt draga sig tillbaka, då han tyckte sig märka, att hon
fästat sig vid en annan — detta verklighetsmotiv behandlades i
hans roman »Förödmjukade och förfördelade».* Detta barnlösa
äktenskap upplöstes genom hennes död 1865, och två år senare
räckte han vid 46 års ålder sin hand åt den 20-åriga Anna
Grigorjevna Znitkina, som ännu lever och med rörande pietet
samlar allt, som står i samband med den hädangångne. Dessa
värdefulla samlingar av brev, porträtt, trycksaker m. m. deponeras
för eftervärlden i Moskvas historiska museum, som genom
köpmannen Bachrusjins frikostighet redan besitter en mängd litterära
reliker, däribland från Pusjkins och Gribojedovs tid.
Dostojevskijs europeiska ryktbarhet grundar sig väl nästan
uteslutande på den psykologiska mördarromanen *Brott och
* På svenska »Kränkning och förödmjukelse» 1881.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
