Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Dostojevskij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
TOLFTE KAPITLET.
läsningen av Nya testamentet den åtrådda själsron och vägen
till försoning. Utmärkt är scenen, då Raskolnikov kastar sig på
knä för Sonja med orden: »Jag böjer mig icke för dig, utan för
människosläktets hela lidande.»
1 denna snillrika kriminalpsykologiska roman, vars många fina
detaljer och utmärkt tecknade bifigurer här icke ens kunna
antydas, ligger mycket av Dostjevskijs självbekännelse, likasom i hans
romaner över huvud. Dostojevskij hade själv varit en
Raskolnikov, ruvande på liknande tankar, och likasom han på schavotten
utstått dödens fasor, hade han i andanom begått både självmord
och mord och känt de psyko-patologiska motiven och verkningarna
av sådana handlingar. Ty intet fysiskt eller andligt lidande, ingen
verklig fasa var främmande för Dostojevskijs sjukliga inbillning.
Och måhända låg i Dostojevskijs tankegång förborgat även
problemet om det politiska mordets relativa berättigande.
Att redogöra för innehållet av Dostojevskijs övriga romaner är
omöjligt inom denna trånga ram. Den oerhörda stoff- och
detaljrikedomen skulle kräva utförliga redogörelser, och
kommen-tarierna till dessa själsskildringar skulle svälla ut till digra
avhandlingar utan att ändå uttömma ämnet. Det nutida Rysslands
yppersta essayister, Merezjkovskij och A. L. Volynskij, hava i
ingående, mycket omfångsrika studier behandlat Dostojevskij och ändå
ej sagt det sista ordet. Den förres spirituella och detaljrika
»Tolstoj och Dostojevskij som människor och konstnärer» finnes
redan i svensk översättning (1906—07), och Volynskij
(pseudonymen för litteraturkritikern Flekser, författaren av ett gediget arbete
om Leonardo da Vinci) har ägnat 500 sidor åt »Raskolnikovs»
författare (1906).
Och Dostojevskijs romaner kunna näppeligen lösryckas från
varandra, ty det finnes ett inre samband mellan dem alla, och de
komplettera varandra från olika sidor. Det är själslivets dunklaste
punkter och djupaste avgrunder, i vilka Dostojevskijs sjukligt
klara blickar stirrat in; det finns ingen synd, ingen last, intet brott,
ingen pervers drift, som Dostojevskij icke behandlat med en
omständlighet, som tyder på att hans sjuka väsen fann ett behAg -i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
