Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Dostojevskij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
TOLFTE KAPITLET.
livet »banalt och flackt». Hela sin ryska samhällsåskådning ur
religiös och etisk synpunkt sammanfattade han i den väldiga
romanen »Bröderna Karamazov» (1881), ett av världslitteraturens
mäktigaste, men också mest hårdsmälta verk i romanform.
Året förut hade Dostojevskij besökt vallfartsorten Optina Pustynj,*
vars eremit Amorosij stod modell för romanens fader Zosima,
förkroppsligandet av det heliga Rysslands klosterideal från den
kievska perioden. Romanen — ett kaotiskt töcken av mänskliga
laster — är ett slags familjekrönika om en släkts ärftliga
belastning med förnekande eller åtminstone betvivlande av alla gamla
föreställningar om sedlighet, tro, Gud. Och på samma gång är
den ett märkligt bidrag till det ryska brottets psykologi.
Allmänna åklagarens och försvarsadvokatens tal under rättegången
mot den för fadermordet anklagade Dmitrij Karamazov äro
mästerverk i sitt slag. Den gamle Karamazov är en ateistisk vällusting,
och hans två äldsta söner, icke mindre lastbara, få på olika sätt
lida straffet för egna och fädrens missgärningar, den ene genom
viljans sjuklighet, den andre genom tankens, och båda gå under
i kampen mellan egoism och altruism, mellan kött och ande. Men
den tredje sonen, Alesja, »Dostojevskijs älsklingsbarn», söker sin
räddning i ånger och förkrosselse och drar sig därför undan till
Zosimas kloster. Men den gamle religionsfilosofen uppmanar
honom att först lära känna världen riktigt, gifta sig och bliva praktisk
människovän. Alesja lyder rådet och återvänder, rik på
hälsosamma erfarenheter, till klostret för att fullkomna den inre
människan — icke genom ofruktbar asketism, utan genom en luttrad
människokärlek. Den andliga kyrkan skall segra över både det
sinnliga och det politiskt-intellektuella, men med bevarande av
den mänskliga viljans frihet. Alesja samlar kring sig bygdens
barn, det nya släkte, som Dostojevskij själv så varmt trodde på,
och i epilogen — romanen blev, trots sin oerhörda längd, aldrig
fullt avslutad — uppmanar han vid en skolgosses begravning de
sörjande kamraterna att hålla den dödes minne heligt i alla livets
frestelser och att samla goda minnen från barndomen såsom en
ovansklig livsskatt.
* Se sid. 109.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
