Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Dostojevskij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
TOLFTE KAPITLET.
»Det tredje ståndet, den nya världserövraren — skrev han i sin
intressanta Dagbok — skall kanske befinnas ännu sämre än de
förra despoterna. Frihet, jämlikhet, broderskap förbliva endast
fraser. I verkligheten skall ett politiskt skifte ej minska antalet
förnedrade och förorättade. Den stora revolutionen avgjorde ej en
enda social fråga och utjämnade ej grundmotsättningarna mellan
rikedom och armod. I Europa slå dessa kontraster fortfarande skarpt
mot varandra — däri ligger vår världsdels förfärliga våda, med
hot om nya revolutioner.» I denna uppfattning överensstämmer
Dostojevskij med sin stora samtida Tolstoj, och likasom denne
var han mycket missbelåten med sin utländska resa. Men han
föraktade ej den europeiska kulluren, såsom Tolstoj, utan ansåg
den endast snedvriden, förfuskad, och det bästa därav måste vara
ett medel för rysk nationell självständighet.
Ehuru å ena sidan Tolstoj säkerligen är en bättre kristen än
millioner människor, som bära Kristus på läpparna, och ehuru å
andra sidan Dostojevskij personligen anfäktats av både köttets och
andens djupaste förvillelser, är det ändå intet tvivel om att den
senare står på en djupare och sannare kristlig grund än den
förre. »Ryssarna äro på hela jorden det enda folk, som bär
gudsidén och är kallat att förnya och rädda världen i den nye Guds
namn, åt vilken ensam livets och det nya ordets nycklar givits.
De ha övervunnit smärtan och ångesten för döden, ty den, som
ej är rädd för att döda sig, har genomträngt livets gåta och får
gudomlig natur.» Likasom den omvände nihilisten Sjatov i »De
besatta», trodde Dostojevskij på Ryssland, dess ortodoxa lära,
pånyttfödelse och på Kristi lekamen och sökte lära sig tro på Gud.
»Mänsklighetens historia går från gorillorna till avskaffandet
av gudsbegreppet, men därifrån till jordens och människans
omdaning, så att människan blir gud.»
De kristliga idealen äro för honom: försakelse, medlidande,
människokärlek. Livet är ett sedligt och religiöst problem, ej blott
ett letande efter bröd. Livet är en väldig uppgift, där kampen
är hård och blodig, full av lidande och sorg, en dyr plikt med
offervillighet och ansvarskänsla. Därför saknades alla ljusa färger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
