Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Dostojevskij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOSTOJEVSKIJ.
215
ljusa mål, efter vilka det ständigt suckar och trånar! Ty ryssens
ideal äro rena, starka och heliga; de ha vuxit hop med hans
själ och hållit honom skadeslös för sekler genom hjärtats enfald
och hederlighet, genom den öppna, breda synen på tingen.»
Av särskilt intresse är Dostojevskijs säregna ställning till
slavofilerna och zapadnikerna. Jämte kritikerna Strachov och Ap.
Grigorjev, medarbetare i bröderna Dostojevskijs tidskrifter »Vremja»
och »Epocha», kallades han Potjvennik (av potjva, jordmån),
därför att han i försoningen av de båda olika elementen i rysk anda
sökte marken för en ny världsåskådnings uppspirande. Utan att
rata den europeiska kulturen, som borde omplanteras på rysk
jord — den europeiska kulturen vore ett medel, icke ett ändamål
— måste ryssarna framför allt känna sig såsom ryssar, d. v. s.
sluta upp med att förakta det inhemska och med att göra
»lakejtjänst» åt Europa. De hava två fosterland: Ryssland och Europa.
»Om ni visste, huru detta Europa, landet av heliga under, är
dyrbart för oss, svärmiska slavofiler! Till vilka tårar och
hjärtekval uppröras och pinas vi icke av detta dyrbara och med oss
besläktade lands öde! Huru skrämmas vi ej av dessa mörka
moln, som alltmer skocka sig på dess himmel! För ryssen är
Europa lika dyrbart som Ryssland. Ingen kan älska Ryssland
mer än jag, men jag kan ej förebrå mig därför att Venedig, Rom
och Paris, dessa vetenskapens skattkammare, hela deras historia
äro mig kärare än Ryssland. För Ryssland äro de dyra — dessa
gamla, underliga stenar, dessa minnen av den gamla gudavärlden,
dessa skärvor av heliga under. >
När gjorde Tolstoj någonsin en sådan ärlig eftergift åt historisk
rättvisa och kultur? Ja, till och med i Ivan Karamazovs mun
lägger Dostojevskij följande ord till Alesja: »Jag vill resa till
Europa. Jag vet ju, att jag blott far till en kyrkogård, men det
är till den allra dyrbaraste. Där ligga dessa kära döda — varje
gravsten där talar om ett så glödande liv, om en så lidelsefull
tro på sin seger, sin sanning, kamp och vetenskap, att jag
kommer att kasta mig ned på marken och kyssa dessa stenar och
gråta över dem, på samma gång som jag av hela mitt hjärta är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
