Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Dostojevskij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DOSTOJEVSKIJ.
217
»Felet i tsar Peters verk var den klyfta, som bildade sig mellan
folket och de bildade. Men nu har den petrovska perioden nått
sin gräns, ty vi ha övertygats om att vi äro en självständig
nationalitet, som skall skapa sig en ny livsform på folklig grund. Men
vi avstå därför ej från det förflutna, ty reformerna ha vidgat vår
synkrets, och vi utestängas ej längre från mänskligheten genom
kinesiska murar. Den ryska idén skall vara syntesen av alla de
idéer, som Europa så energiskt och kraftigt utvecklat i sina olika
nationaliteter, en harmonisk försoning mellan tsar Peter och folket.
Men folket skall aldrig förstå oss, om det ej får förberedas genom
bildning och kunskaper, som måste utbredas, även om det skall
ske med tvång och för dyrt pris...»
»Det ryska folket har tagit tsar Peters reformer ej endast ur
nyttighetssynpunkt, utan känner ock, att det långt bortom dem
finnes ett ojämförligt högre syftemål. Ryssens kall är all-europeiskt
och all-mänskligt, ty att vara äkta ryss är lika med att vara
mänsklighetens broder, att sprida kristendomens idé levande, låta
Kristi evangelium bliva det stora föreningsbandet mellan alla folk
och göra slut på alla europeiska motsägelser. Ortodoxien har
bevarat Kristi gudomliga bild i dess fulla renhet och skall i
sinom tid visa denna bild för den vilsegångna världen. Ty trots
allt barbari, all pina har det ryska folket bevarat sin moraliska
skönhet: godmodighet, uppriktighet, hjärtlighet, tillgänglighet...
Må vår ryska jord vara fattig, men på denna arma jord nedsteg
välsignande Kristus i en tjänares skepelse. Varför skulle vi icke
fullborda Hans sista ord här? Föddes Han icke själv i den
torftiga krubban? Det är orimligt att påstå, att vår fattiga och
smutsiga jord ej kan i sig innesluta några höga strävanden, så
länge den ej blir jämgod med västern ekonomiskt och
borgerligt. De sedliga och andliga principerna äro ej beroende av
ekonomiska krafter...»
En sällsam slump fogade så, att Dostojevskij efter svåra lidanden
dog just på Pusjkins dödsdag, ett år efter detta tal. Det var ej
långt före mordet på Alexander II, den 28 januari 1881, under
det att hans maka läste högt för honom ur det nötta exemplar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
