Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Dostojevskij
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
218
TOLFTE KAPITLET.
av Nya testamentet, som han hade haft med sig från Sibirien.
Hans begravning blev storartad: 40,000 människor följde likvagnen
på Nevskij prospekt till Alexander Nevskij-klostrets kyrkogård.
Den tunga, grova stenhällen prydes av en enkel stenpelare,
varifrån det nästan fristående porträtthuvudet med de allvarsamma
dragen och den outgrundliga blicken lutar sig fram mot åskådaren.
1 sitt berömda tal hade Dostojevskij yttrat, att Pusjkin tog en
stor hemlighet med sig i graven och överlämnade åt eftervärlden
att finna gåtans lösning. Detta kan i fullaste måtto tillämpas på
Dostojevskij själv, ty han är en av den ryska historiens
gåtfullaste företeelser, och på honom gällde förvisso hans egna ord:
»Ryssen är förfärligt fri i sitt andliga väsen.» Men bakom allt
mörker och töcken skönja vi underbara ljusglimtar; i hans dunkla
skrifter dölja sig frön till stora evighetstankar. »Mot lidandet är
ställt ett annat ord: medlidande...-» »Vi vilja alltid minnas —
heter det i studenternas vackra hyllning till änkan vid
begravningen — att det var han, som lärde oss möjligheten av att
bevara själens renhet oberörd i varje livsvillkor och under alla
omständigheter.»
Man må stå oförstående inför Dostojevskijs ortodoxa mystik
och patriotiska självöverskattning, man må förfäras över det kaos
av lastbarhét och elände, som hans sjukliga snille varsnat och
tecknat — han upprör våra nerver och griper våra hjärtan så
som kanske ingen annan författare. Man må älska honom eller
icke, han förblir dock Rysslands största insats i världslitteraturen.
Det är i sanning icke många slaviska skalder, huru snillrika de
än må vara, vilka Nietzsche skulle vilja beteckna som sina
»andliga läromästare». Men en sådan var Dostojevskij, och hans
namn skall leva kvar, då mycket, mycket annat sjunkit i den stora
glömskans grav.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
