Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Profeten på Jasnaja Poljana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222
TOLFTE KAPITLET.
debuten »Barndom» (1852) och »Ungdom» slog han in på en
egen väg och väckte uppmärksamhet genom den skarpa
iakttagelseförmågan, den sanningssökande öppenhjärtigheten och den
enkla, klara stilen. En stor litterär väckelse vart den delvis
nödtvungna vistelsen i Kaukasien, som på honom gjorde ett helt
annat intryck än på de ryska byronisterna. Han fängslades
varken av naturskönheten, det äventyrliga krigarlivet eller av
Gru-ziens sagoromantik, utan av naturens sundhet och det hälsosamma
kroppsarbetet bland ofördärvade människor. »Hur är det möjligt,
att människorna kunna ävlas och kivas med varandra på denna
sköna jord, under denna oändliga, stjärnströdda himmel? Hur
kunna de mitt i denna härliga natur hysa känslor av ondska,
hätskhet och liknande förstörelselusta? Allt dåligt i människans
hjärta borde försvinna vid beröringen med naturen, detta
omedelbara uttryck för det sanna och goda.»
Här framträder sålunda redan denna Rousseau’anska
överskattning av naturen såsom den allena saliggörande kraften att
böta mänskliga och sociala lyten och krämpor. Kontrasten mellan
det sunda naturlivet och den maskstungna stadskulturen fullföljes
vidare i »Mötet med en bekant från Moskva» och i den präktiga
novellen »Kosackerna» (1854), där Tolstoj-Olenin såsom
Pusjkin-Aleko söker återvinna harmoni genom att leva naturenligt och
finner lyckan i att leva för andra. Men Tolstoj hade mindre
tur i kärleken än Pusjkin, ty Olenins Zemfira, den duktiga
kosackflickan Marjanka, avvisar föraktligt hans kärleksförklaring, och
Olenin (Tolstoj) märker till sin ledsnad, att »börd och uppfostran
hindrat hans sedliga fullkomning».
Från Kaukasien förflyttades Tolstoj såsom militär till Krim,
där han icke blott visade tapperhet, utan framför allt vann stor
utmärkelse genom de ypperliga stridsbilderna »Sevastopol i dec.
1854 samt i maj och augusti 1855», rika på intressanta detaljer
och skarpsinniga iakttagelser av soldatlivet. Ännu stod Tolstoj
på en patriotisk ståndpunkt och kunde till och med förmå sig
att prisa hjältemodet i krig, eftersom det gällde fosterlandets
försvar. »Dessa ryska soldater voro hjältar, som med hänförelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
