Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. Profeten på Jasnaja Poljana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PROFETEN’ PÅ JASNAJA POLJAN A.
227
bästa småberättelser med utomordentlig realism och naturtrohet
skildrat, huru enkelt och lugnt den ryske bonden eller soldaten
drar sin sista suck — jag erinrar blott om skisserna »Polikusjka»,
»Snöstormen» och »Husbonde och dräng» med deras underbara
hallucinationer och förnimmelser i dödsminuten, innan
medvetandet alldeles slocknar.
Kontrasten mellan rikemannens och Lazarus’ död är mycket
verkningsfullt åskådliggjord i berättelsen »Tre dödsfall» (1859).
Först avlider på en rysk gästgivargård under ångest och plågor
en förnäm dam, som ämnar sig till södern för att återvinna
hälsan. Men i drängstugan bredvid dör i allsköns lugn en gammal
bonde på samma naturliga sätt som millioner andra ryska bönder
på ålderdomen, och han känner sig nöjd, då han får löfte om
ett litet träkors på sin grav. Den, som skall resa det, får i lön
den avlidne gubbens stövlar, och då han går ut i skogen för
att hämta det nödiga virket till korset, inträffar det tredje, allra
naturligaste dödsfallet: ett träd hugges ned. Ty naturen vet ej
av någon dödsvånda eller skräck. »De andra träden utbredde
sig ännu glättigare med sina grenar på det nya tomrummet. De
första solstrålarna, som bröto genom det tunna molnet, glänste
på himlen och gledo fram över jord och himmel. Dimman
begynte i vågor gjuta sig ut över dälderna; daggen spelade
skimrande på grönskan, och små genomskinliga, ljusnande skyar
skingrade sig hastigt på det blånande valvet. Fåglarna flaxade i
skogsdungen och kvittrade, kollriga av lycka; de saftiga bladen
viskade muntert och lugnt i trädkronorna, och de levande trädens
grenar vajade långsamt och högtidligt över det fällda, döda trädet...»
Även Anna Kareninas död — självmordet under ett
lokomotiv — är i sin korthet framställd med underbar kraft. »Det
ljus, vari hon läst som i en bok, full av mödor, lögn,
bekymmer och dårskap, flammade klart upp, lät henne i strålande
belysning se allt, som hittills dolts i mörker för henne; det skälvde,
flämtade och slocknade för alltid...»
Men ju äldre och egensinnigare Tolstoj blev, dess mer
schematiserande vart ock hans ställning till döden i samband med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
